New York, New York - ont i fötterna
Första dagen i USA är avverkad. Vi anlände i gårkväll ungefär två timmar försenade efter mellanlandning i Reykjavik. Eller Keflavik som flygplatsen heter. Island verkar deppigt, vi såg bara karg natur och ganska tråkigt väder. Jag har hört att folk super som svin på Island. Det kan jag förstå. Dessutom måste vi ge ett tummen ner till Iceland Air, åtminstone mellan Island och USA. Tänk er Ryanairs businessklass så förstår ni… Men det gick ganska bra och isländska är ett festligt språk, räddningsväst heter till exempel björgunnavestur. Den fanns under ”setur”.
Väl på JFK fick vi dock vänta på vår gate i en timme… vår förbeställda taxibuss surade till och åkte därifrån och krävde sen 50 $ extra för att komma tillbaka. Vi hoppade i stället in i en jättetrång shuttlebuss där vi satt och svettades med några danskar medan chaffisen spelade Bob Marley på högsta. Synen av Manhattans skyline när vi körde in över Queensbourogh Bridge uppvägde dock det mesta.
Vi bor mittemot Carnegie Hall (för Manhattan-kännaren) på ett hyfsat hotell, alla sex i en två- rums-svit. Svit är kanske att ta i förresten. Det funkar bra även om vi inte riktigt har koll på dusch-logistiken – det finns bara ett badrum. Det tar sin lilla tid innan alla är klara.
Idag har vi avverkat FN (jag blev rörd och ångrade mitt karriärval), Grand Central (vi kom på minst fem filmer som spelats in där) där vi också käkade lunch i källaren, resans första Cesarsallad, Anna!, biblioteket där bröllopsscenerna i SATC-filmen spelades in – jag var glad som en lärka, 5th Avenue, Chinatown och Little Italy (eller var det samma sak?), Ellens Stardust med sjungande servitriser och en hel del tunnelbane-åkande. Ibland åkte vi fel, oftast åkte vi rätt. Vi har köpt en del souvenier, förutom de obligatoriska I love NY-t-shirtarna, ett Central Perk-förkläde till mig och en CSI-mugg till G.
Vi har träffat min syster, Mrs O, och letat efter julavdelningen på Macys, turns out det fanns ingen. Syster tyckte det var pinsamt att fråga efter Santaland så vi vimsade runt ganska länge.
Vi har hängt lite utanför Late Show och kanske blivit filmade.
På det hela taget är New York (för oss förstagångsbesökare – C har varit här 5 gånger) överväldigande och nästan svårt att ta in. Man får nypa sig i armen för att fatta att man är här – allt är nytt men ändå väldigt väldigt välbekant för en TV-holic som jag. Det är häftigt och bullrigt och rörigt och härligt på många sätt.
Nu är jag så trött så jag inte vet vad jag ska ta vägen. Killarna sover redan.
Snapples anyone?
Dagens tummen-upp: Biblioteket! Snapples! Och att träffa Mrs O, förstås!
Dagen bottennapp: killen som misslyckades med min glassdrink och skoskav OVANPÅ foten.
Väl på JFK fick vi dock vänta på vår gate i en timme… vår förbeställda taxibuss surade till och åkte därifrån och krävde sen 50 $ extra för att komma tillbaka. Vi hoppade i stället in i en jättetrång shuttlebuss där vi satt och svettades med några danskar medan chaffisen spelade Bob Marley på högsta. Synen av Manhattans skyline när vi körde in över Queensbourogh Bridge uppvägde dock det mesta.
Vi bor mittemot Carnegie Hall (för Manhattan-kännaren) på ett hyfsat hotell, alla sex i en två- rums-svit. Svit är kanske att ta i förresten. Det funkar bra även om vi inte riktigt har koll på dusch-logistiken – det finns bara ett badrum. Det tar sin lilla tid innan alla är klara.
Idag har vi avverkat FN (jag blev rörd och ångrade mitt karriärval), Grand Central (vi kom på minst fem filmer som spelats in där) där vi också käkade lunch i källaren, resans första Cesarsallad, Anna!, biblioteket där bröllopsscenerna i SATC-filmen spelades in – jag var glad som en lärka, 5th Avenue, Chinatown och Little Italy (eller var det samma sak?), Ellens Stardust med sjungande servitriser och en hel del tunnelbane-åkande. Ibland åkte vi fel, oftast åkte vi rätt. Vi har köpt en del souvenier, förutom de obligatoriska I love NY-t-shirtarna, ett Central Perk-förkläde till mig och en CSI-mugg till G.
Vi har träffat min syster, Mrs O, och letat efter julavdelningen på Macys, turns out det fanns ingen. Syster tyckte det var pinsamt att fråga efter Santaland så vi vimsade runt ganska länge.
Vi har hängt lite utanför Late Show och kanske blivit filmade.
På det hela taget är New York (för oss förstagångsbesökare – C har varit här 5 gånger) överväldigande och nästan svårt att ta in. Man får nypa sig i armen för att fatta att man är här – allt är nytt men ändå väldigt väldigt välbekant för en TV-holic som jag. Det är häftigt och bullrigt och rörigt och härligt på många sätt.
Nu är jag så trött så jag inte vet vad jag ska ta vägen. Killarna sover redan.
Snapples anyone?
Dagens tummen-upp: Biblioteket! Snapples! Och att träffa Mrs O, förstås!
Dagen bottennapp: killen som misslyckades med min glassdrink och skoskav OVANPÅ foten.
Kommentarer
Postat av: Perssons
Hej!
Det känns som man var tillbaka men det känns som ni är bättre pålästa än vi och upplever även de mer udda grejorna. Tunnelbanan vågade inte vi oss (läs A) ner i.
Har ni tid, är morgonpigga och skoskavet lagt sig så låt killarna sova en morgon, ta er tidigt (vid 6-tiden) ner till Battery Park och promenera sedan hem i ett vaknande Manhattan, häftigt.
Hittade ni något julgranspynt?
Trackback
