Magdas Blogg

Prärien är verkligen stor. Den är så stor att man inte riktigt vet var den slutar. Vi har idag kört 60 mil från Denver till Santa Fe - det gick som en dans, men det kan ju också bero på att vägen var nästan helt spikrak över denna gigantiska platta prärie. Man ser platåer då och då och bergen skymtar långt bort, men man kommer aldrig närmare. Rätt som det är ligger det ett litet ruckligt hus vid vägen. Man undrar hur de kom på iden att bosätta sig just där, flera timmar från närmaste bebyggelse  verkligen in the middle of nowhere. Var handlar de, var går barnen i skola? Det är ofta trailers som är ombyggda till hus och ganska dåligt dessutom, man tager vad man haver liksom. Utanför husen går ibland en åsna och betar lite håglöst mellan gamla bilar och annat odefinierbart skrot.
Men man kan också se enorma träskyltar som anger att här är ingången till Tahoma Ranch och så går det en liten väg ut i ingenstans. Man kan spana hur långt som helst, men nåt hus är inte i sikte. Vi gissar att rancherna är riktigt riktigt stora de med.
Vi funderade en hel del på hur det måste ha varit för nybyggarna som kom dit första gången och skulle ta sig till fots eller med en skranglig vagn till Californien. Det måste ha tett sig ganska hopplöst, eftersom prärien aldrig tycks ta slut ens när man kör 120 km i timmen - hur är det då om man GÅR? Det var nog ganska tufft och skrämmande om man kom från Småland. Vi talade småländska en stund i ren sympati.

Lunchen intogs i Trinidad, som inte bara är en karibisk ö utan en stad precis på gränsen mellan Colorado och New Mexico. Jag hittade en fin lunchrestaurang och tvingade alla att äta sallad och nyttiga mackor.

DVD:n i bilen gick varm med Scrubs och Seinfeld den sista biten. C och jag beskådade istället de fantastiska blixtarna - eftersom man ser så långt ser man alla olika väderfenomen väldigt tydligt och det blixtrade säkert 100 gånger. Det är extra allt som gäller i detta land även vad gäller vädret.

Nu bor vi på motell i Santa Fe, vi släpade in väskorna i lobbyn när vi skulle checka in men insåg snart att det skulle man ju inte alls göra eftersom man kunde köra bilen till den ingång man hade till rummet. Motellet är lite sunkigt men rummet är helt ok och det finns en pool och frukost ingår, allt för 500 kr natten per rum. Det får man vara nöjd med.

Santa Fe är en riktigt stad med ett centrum, till skillnad från många andra städer vi passerat ,och runt torget finns restauranger och affärer. Många hus är liksom "bulligt" murade och slammade i en speciell röd sandsten, det ser faktiskt ut som i Zorro! Om vi missade julavdelningen på Macys, så fanns det i stället två julaffärer här. Tokigt! De vänliga människorna där tipsade om en diner som hade bra New Mexico-mat och de hade rätt. Riktigt gott och MYCKET mat - vi åt burritos och enchilladas och tacos och det var hemlagat och rustikt och på riktigt. Vi hade nog inte gått in där om vi inte blivit upplysta om att de hade bra mat. Hål i väggen ska inte föraktas minsann.

Vi har sett en och annan cowboy-hatt buren på fullt allvar. C är lite sugen. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Ang lastbilar - nej Staffan, vi ser inte mycket lastbilar, däremot har vi idag sett flera godståg som hade över 100 vagnar komma tuffande äver prärien!

Och Felix - vad i allsindar gjorde DU på "Lantmännen"?