Magdas Blogg

Här i New Mexico lever indianerna inte i reservat utan i byar som kallas Pueblos. VI bestämde oss för att besöka en sådan på väg mot Gallup på route 66, målet för dagen. C hade plockat på sig lite broschyrer på ett välutrustat Tourist Center och hade läst på om hur det funkar i en pueblos. Man får inte fotografera, inte använda mobiltelefon eller annan elektronisk utrustning. Det är också förbjudet att bjuda på sprit! Indianerna betraktar hela byn som sitt hem och man måste visa mycket respekt och inte tilltala eller glo för mycket på folket där. Det var inte utan att vi var lite nervösa när vi körde in mot en Pueblo. Man skulle anmäla sig i ett besökscenter - men det var stängt! Det visade sig att det inträffat ett dödsfall i byn och då var alla inomhus och sörjde den avlidne. Men man fick en liten känsla för hur det har det, ganska enkla hus som ligger utspridda långt ute på landet, många med speciella ugnar på gården som ser ut ungefär som sockertoppar. Där bränner de troligen keramik som är vanligt här.
Vi fortsatte på slingriga bergsvägar mot Alberquerque. C var oenig med GPS-Betsy om bästa vägen - jag körde och kan säga att det var ganska slingrigt och krokigt. Betsy tyckte inte detta var det bästa vägvalet och protesterade, så C stängde av henne och läste karta i stället. Därmed hamnade vi på utsiktplatsen White Rock - hööögt upp och jag fick som vanligt lätt panikångest när grabbarna gick för nära kanten. Men rasande vackert och storslaget, C tyckte det var en närmast religiös upplevelse.


White Rock och Rio Grande. På den översta bilden alltså. VI har ännu inte tagit indian-namn.

I Alberquerque besökte vi ett kulturcenter för indianer. Fint ordnat, men mer affär än utställning. Vi fick också se indiandans. Koreografin lämnade en del övrigt att önska - det var ganska mycket hoppsasteg och banansteg (dock ej brysselsteg). Man blev inte sugen på att köpa boxen, om jag säger så.

Nu var vi äntligen på Route 66 och körde mot Gallup. Här har många västern-filmer spelats in, och vi käkade middag på ett hotell där alla filmstjärnor bodde under filminspelningarna - Katherine Hepburn och Spencer Tracy, John Wayne, Kirk Douglas och en massa andra. För att inte nämna Ronald Reagan. Vi stötte också på ställets äldsta stammisar som hade varit där och käkat varje vecka sen 1939! Det var ett rart gammalt par, farbrorn var så gammal att han nog inte visste var han var nånstans. De har dock säkert hängt med Reagan på sin tid. Det var ju då Reagan var gift med Jean Wyman, som sen spelade elaka Angela Channing i Falcon Crest. De hade kanske parmiddag ihop. Vad vet jag.

Gallup är ingen höjdarstad, i stort sett bara en lång rad med butiker och odefinierbara hus utmed Route 66, som vanligt inget centrum men alla de vanliga kedjorna: Burger King, Taco Bell, Wendys, Pizza Hut samt flera vapenaffärer och tvättomater. Jag tycker nästan landskapet känns lite deprimerande efter ett tag, och skulle aldrig nånsin bosätta mig här. Det ville dock killarna som driver hotellet vi bor på - de har flyttat hit från England  - varför just hit när man har HELA USA att välja på?? De undrade om vi kände Henke Larsson! Det gör vi ju nästan också. Vi bor i resans hittills största rum, 50 kvm och alla har egen säng och slipper dela täcke med någon.

Dagens höjdare: vi har kunnat tvätta! Jag är ju lite besatt av att tvätta så det var en högtidsstund för mig. Men toppmatad tvättmaskin? Är det inte SÅÅ 1970?