Från det ena till det andra...
Igår var en dag då vi rörde oss mellan ytterligheterna.
Vi började med en helikoptertur över Grand Canyon. Där fick man först väga in sig, det var ju inte så skoj, men vi fick dock aldrig veta hur mycket vi vägde och damen i kassan höll masken ganska bra – det handlade om hur man skulle sitta i helikoptern så att vikten blev jämnt fördelad. C och F fick sitta längst bak med lättviktaren P mellan sig, sen kom jag och G och J fick den stora äran att sitta framme med den glade piloten Larry.
Det var verkligen fantastiskt att flyga över denna enorma dalgång, även om man nog tappar perspektivet lite när man flyger. Men maffigt, mäktigt och precis när vi flög över kanten spelade Larry ”Also sprach Zarathustra”i hörlurarna, ni vet den där ur filmen 2001, och då blev jag lite rörd igen. Kan verkligen rekommendera alla att nån gång besöka Grand Canyon, det är värt varje tradig mil över prärien.
Efter flygturen ställde vi in Betsy på Las Vegas. Återigen en färd över prärien, och nu började öknen märkas på sina ställen. Torrt och FRUKTANSVÄRT varmt. En överraskning på vägen var Hover-dammarna som man fick passera på en slingrig väg djupt ner i en dalgång. Om nåt år ska man slippa det eftersom de håller på att bygga värsta bron över hela dalen. Givetvis var Hover-dammen en turist-attraktion-vad är inte det i detta land?- så det var fullt med bilar och folk som gick omkring i den 40-gradiga hettan.
Så kom vi då fram till Las Vegas. Jag kan inte säga att jag blev så förtjust i denna stad. Den är ju lite skojig med tanke på alla knasiga tema-hotell där arkitekter – förmodligen påverkade av något – har löpt helt amok. Luxor – pyramidhotellet, eller det som ser ut som New York med frihetsgudinna och allt eller kanske Excalibur som ser ut som ett sagoslott. Högt upp i ett torn finns en berg-och-dalbana som går UTANPÅ tornet. Vi pratar 275 meter upp i luften eller så. Helt crazy. Vi tittade in på Venetia och såg den konstgjorda himlen och kanalen med gondolerna, så himla knäppt. Utmed The Strip, som är huvudgatan – var det helt knökat med folk och fruktansvärt varmt fast klockan var ganska sen. Men det var också ganska mycket porr-reklam och billigt krafs och skräpigt och kitschigt… jag blev mest trött. Och så överallt dessa sorgliga spelautomater och pokerbord där en massa tjocka amerikaner sitter och röker och spelar från morgon till kväll. Usch.
Däremot tyckte vi att vattenspelet utanför Bellagio var det bästa! Vi kände oss lite som Oceans Eleven när vi stod där och tittade och Frank Sinatra sjöng i högtalarna. Det kanske gör sig bättre på kvällstid, Perssons?
Hela staden kändes som ett Legoland för vuxna. Jag tror det krävs alkohol för att uppskatta staden till fullo.
Det kändes skönt att lämna Las Vegas i morse och styra kosan mot LA. Men jag får ju säga att vägen mellan Las Vegas och LA är något av det mest tröstlösa jag rest igenom. Bara sten och öken och så himla tråkigt. Hellre kör jag en hel dag över prärien än den vägen igen. C var tapper och körde så fint så att vi andra kunde nicka till och tänka på annat. Vi stannade till på Calico Ghost Town, en liten musei-stad som är resterna av en gruvstad från 1800-talet. Då bodde där 1200 pers, nu bor där 8. Men saloon och allt finns kvar. Vi provade cowboy-hattar i en shop - jag är rätt så snygg i cowboy-hatt faktiskt.
Hotell och pool i LA – skönt att vara tillbaka i civilisationen i någon mening.
Kvällen avslutades med ytterligare ett besök på vårt nya favoritställe Cheesecake Factory – denna gång i Beverly Hills. Liksom i Lackalänga stänger kiosken tidigt även här, redan vid 22 slår de flesta restauranger igen. i Beverly Hills. Lite förvånande faktiskt. Men det var fint och blankt och alla de dyraste affärerna och märkena fanns på Rodeo Drive, helt enligt guideboken.
Trafiken här är enormt aggressiv, men C var modig när han kryssade med dödsförskt över sexfiliga motorvägar – han såg ut som en fokuserad gam, lätt framåtlutad och med krampaktigt 10-i-2-grepp om ratten. Utan Betsy hade det INTE gått alls, kan jag säga, det hade varit fullkomligt omöjligt att hitta nånstans utan henne.
Än så länge har packningen hållit sig ganska intakt, vi har inte köpt på oss så värst mycket. J är dock ett undantag – han köper på sig dagstidningar och plockar gratistidningar från alla olika ställen vi besöker. G, som är stor CSI-entusiast har också köpt både CSI-New York-mugg och CSI-Las Vegas-t-shirt.
Själv fyndade jag flipflops för 3$ på Walgrens drugstore idag.
Snart snart är vi på outleten!!
Vi började med en helikoptertur över Grand Canyon. Där fick man först väga in sig, det var ju inte så skoj, men vi fick dock aldrig veta hur mycket vi vägde och damen i kassan höll masken ganska bra – det handlade om hur man skulle sitta i helikoptern så att vikten blev jämnt fördelad. C och F fick sitta längst bak med lättviktaren P mellan sig, sen kom jag och G och J fick den stora äran att sitta framme med den glade piloten Larry.
Det var verkligen fantastiskt att flyga över denna enorma dalgång, även om man nog tappar perspektivet lite när man flyger. Men maffigt, mäktigt och precis när vi flög över kanten spelade Larry ”Also sprach Zarathustra”i hörlurarna, ni vet den där ur filmen 2001, och då blev jag lite rörd igen. Kan verkligen rekommendera alla att nån gång besöka Grand Canyon, det är värt varje tradig mil över prärien.
Efter flygturen ställde vi in Betsy på Las Vegas. Återigen en färd över prärien, och nu började öknen märkas på sina ställen. Torrt och FRUKTANSVÄRT varmt. En överraskning på vägen var Hover-dammarna som man fick passera på en slingrig väg djupt ner i en dalgång. Om nåt år ska man slippa det eftersom de håller på att bygga värsta bron över hela dalen. Givetvis var Hover-dammen en turist-attraktion-vad är inte det i detta land?- så det var fullt med bilar och folk som gick omkring i den 40-gradiga hettan.
Så kom vi då fram till Las Vegas. Jag kan inte säga att jag blev så förtjust i denna stad. Den är ju lite skojig med tanke på alla knasiga tema-hotell där arkitekter – förmodligen påverkade av något – har löpt helt amok. Luxor – pyramidhotellet, eller det som ser ut som New York med frihetsgudinna och allt eller kanske Excalibur som ser ut som ett sagoslott. Högt upp i ett torn finns en berg-och-dalbana som går UTANPÅ tornet. Vi pratar 275 meter upp i luften eller så. Helt crazy. Vi tittade in på Venetia och såg den konstgjorda himlen och kanalen med gondolerna, så himla knäppt. Utmed The Strip, som är huvudgatan – var det helt knökat med folk och fruktansvärt varmt fast klockan var ganska sen. Men det var också ganska mycket porr-reklam och billigt krafs och skräpigt och kitschigt… jag blev mest trött. Och så överallt dessa sorgliga spelautomater och pokerbord där en massa tjocka amerikaner sitter och röker och spelar från morgon till kväll. Usch.
Däremot tyckte vi att vattenspelet utanför Bellagio var det bästa! Vi kände oss lite som Oceans Eleven när vi stod där och tittade och Frank Sinatra sjöng i högtalarna. Det kanske gör sig bättre på kvällstid, Perssons?
Hela staden kändes som ett Legoland för vuxna. Jag tror det krävs alkohol för att uppskatta staden till fullo.
Det kändes skönt att lämna Las Vegas i morse och styra kosan mot LA. Men jag får ju säga att vägen mellan Las Vegas och LA är något av det mest tröstlösa jag rest igenom. Bara sten och öken och så himla tråkigt. Hellre kör jag en hel dag över prärien än den vägen igen. C var tapper och körde så fint så att vi andra kunde nicka till och tänka på annat. Vi stannade till på Calico Ghost Town, en liten musei-stad som är resterna av en gruvstad från 1800-talet. Då bodde där 1200 pers, nu bor där 8. Men saloon och allt finns kvar. Vi provade cowboy-hattar i en shop - jag är rätt så snygg i cowboy-hatt faktiskt.
Hotell och pool i LA – skönt att vara tillbaka i civilisationen i någon mening.
Kvällen avslutades med ytterligare ett besök på vårt nya favoritställe Cheesecake Factory – denna gång i Beverly Hills. Liksom i Lackalänga stänger kiosken tidigt även här, redan vid 22 slår de flesta restauranger igen. i Beverly Hills. Lite förvånande faktiskt. Men det var fint och blankt och alla de dyraste affärerna och märkena fanns på Rodeo Drive, helt enligt guideboken.
Trafiken här är enormt aggressiv, men C var modig när han kryssade med dödsförskt över sexfiliga motorvägar – han såg ut som en fokuserad gam, lätt framåtlutad och med krampaktigt 10-i-2-grepp om ratten. Utan Betsy hade det INTE gått alls, kan jag säga, det hade varit fullkomligt omöjligt att hitta nånstans utan henne.
Än så länge har packningen hållit sig ganska intakt, vi har inte köpt på oss så värst mycket. J är dock ett undantag – han köper på sig dagstidningar och plockar gratistidningar från alla olika ställen vi besöker. G, som är stor CSI-entusiast har också köpt både CSI-New York-mugg och CSI-Las Vegas-t-shirt.
Själv fyndade jag flipflops för 3$ på Walgrens drugstore idag.
Snart snart är vi på outleten!!
Kommentarer
Postat av: Perssons
Ni är rysligt effektiva! Bockar av sevärdheterna på löpande band.
Grand Canyon missade tyvärr vi, det får vi ta i nästa liv.
Det är roligt att ha sett och upplevt Las Vegas men 1-2 nätter räcker ypperligt. Är man sedan som jag som "aldrig spelar eftersom jag aldrig vinner" så har man inte mycket mer där att göra.
Kan man köpa "pins" på Cheescake Factory?
Kan man lägga in starmap:en i Betsy?
//Staffan
Trackback
