Inlägg tillägnat Fredrik R

Läste i tidningen att Fredrik Reinfeldt har varit på besök på Ängelholms lasarett. Han fick det tvivelaktiga nöjet att sitta och fika med personalen, som enligt tidningsartikeln sa sig tycka om att jobba där, men i övrigt var missnöjda med stort sett allt. Och som såg som sin uppgift och sitt kall att uttrycka detta. En person hade till och med med sig sitt lönebesked och visade det för statministern. Statsministern visade dock inte sitt lönebesked.


Välkommen till min värld Fredrik.


Jag antar att du kände dig ungefär lika dränerad på energi i slutet på dagen som jag brukar göra efter en dag i O-bygden.
Kanske slängde du dig bara på sängen och skrek "JAG BLIR GALEN" rätt ut när du kom hem till ditt hotellrum.
Kanske kände du dig också ganska uppgiven och funderade på om detta verkligen är rätt jobb för dig.

Jag vet hur du har det, Fredrik.

MÅnga runt omkring oss tycks nämligen känna starkt behov att klaga, gnälla och uttrycka bitterhet så fort vi visar oss- trots att det faktiskt inte är vårt fel utan våra företrädare som klantat till det. Och nu får vi ta smällen. Och vi VET att vi skulle gjort det hela mycket bättre, men vi var ju inte med på den tiden.
Förmodligen vill du precis som jag bara ropa: "Men jag försöker ju bara göra mitt jobb, ge mig en chans!" eller "Men vad vill ni att jag ska göra" eller "Men sluta gnäll - ta tag i era liv!".


Men det kan varken du eller jag göra, eller hur. Vi ska vara professionella och lyssna på folk vad de än har att säga, för det har vi betalt för tycker de.

Jag undrar varför det är så. Varför vissa tycker att man kan säga vad som helst till folk bara för att de har en viss position eller titel och sen kommer undan med ursäkten "Ja, jag skulle bara säga det" och sen bara går därifrån med lätta steg. Medan vi får sitta där med en jättehög med skuld och problem i knät som de bara har dumpat. Oftast utan förvarning också.


Suck.


Vad ska du bli när du blir stor Fredrik?


Jag funderar på skoaffär. Eller cafe.



Kram från en som inte röstade på dig, men gillar dig ändå.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0