Arga kocken
Ibland är det befriande med människor som säger vad de tycker. Rätt upp och ner och utan pardon. Vi är ju inte så vana vid det i Sverige, här finns det alltid två sidor på myntet och vilken del har jag själv i det hela och det är aldrig ens fel att två träter och så vidare.
Det är fint. Det är så det ska vara och om alla behandlade varandra på det viset skulle vi kanske inte ha så mycket elände i världen (sa hon på svenskt manér). Vi har ju liksom ingen stark öga-för-öga tradition.
Men ibland stöter man på människor som är så ofattbart korkade. Som bara ställer till det för andra, som bara går efter sin egen agenda. Som totalt saknar empati och fingertoppskänsla. Eller så har vi dem som bara gnäller och gnäller och gnäller - som har gjort det till sin livsuppgift att racka ner på allt, gärna omgiven av ett litet hov av medfnissare och förskrämda ja-sägare.
Då önskar man att man vore lite mer som Gordon Ramsey . 
Ni har kanske sett honom, den engelska svavelosande demon-TV-kocken (kanske mer demon än kock) som i flera säsonger åkt runt och besökt engelska restauranger och pubar i kris. Gordon prov-äter maten, pratar med personal och ägare, kikar på lokaler och utrustning och gör snabbt en analys om var problemet ligger. Oftast är det den mänskliga faktorn - en lat kock, en restaurangchef som norpar ur handkassan eller snutig serveringspersonal.
Efter någon dag samlar Gordon allihop och förklarar vad de ska förbättra, på ett konstruktivt och enkelt sätt.
Och så testar de. Och om det då inte fungerar (det gör det oftast inte, det vore ju inte så rolig TV) ja då blir Gordon SKOGSTOKIG och skäller ut den som inte ansträngt sig, gärna med ett överanvändande av f-ordet. Först blir folk arga, men sen inser de att han har rätt, gör som han sagt och programmet får ett lyckligt slut och cashen rullar in.
Det fascinerande med Gordon, förutom hans ilska, är att han HAR näsa för goda affärer och idéer, han VET hur en restaurang ska skötas - och han ställer krav som egentligen är helt rimliga.
C och jag såg säsongens premiäravsnitt igår kväll - denna omgång är Gordon i USA, de höga röstlägenas land, och det var ett kanonprogram. Mycket känslor, ett kök i ruiner och noll självinsikt fick Gordon att gå igång ordentligt. Personalen på den lilla krogen blev tårögda av lycka när Gordon sa det alla tänkte till den oduglige ägaren.
Men som vanligt slutade det lyckligt, med kramkalas och hak-darrande tacktal. Det kan jag vara utan, jag tycker det är det där avgörande ögonblicket när Gordon börjar koka upp sig som är den stora behållningen.
Haha, det lönar sig att blir arg!
Samtidigt är jag glad att Gordon är i tryggt förvar i TV-rutan, är inte säker på att jag skulle tycka det var lika kul om han kom till mitt jobb...
Kolla nästa vecka, torsdagar 21.55 på Kanal 5. Ni blir inte besvikna.
