Magdas Blogg

Så var detta sommarlovet över. ”Det ska bli skönt att få lite rutin och vardag igen” säger man lite tillkämpat till grannen, trots att både vi och barnen inget hellre vill än att vara ledig minst en månad till.

Privatskolebarnen börjar skolan idag, kommunalskolebarnen börjar på onsdag och gymnasiet på fredag. Det kan te sig ganska meningslöst att börja på en fredag men förmodligen vill de se hur många elever som behagar dyka upp så att skolan hinner göra om hela schemat till måndag.

Schemat i sig är ett mysterium att förstå när man har ungar på högstadiet och gymnasiet. Enligt C krävs minst en kryptörsutbildning för att kunna tolka alla olika förkortningar. Man försöker utläsa så mycket att man vet ungefär när ungen börjar och slutar och så upptäcker man:

”Men du har ju tre timmar håltimme direkt efter första lektionen på tisdag – och det är enda dagen du börjar klockan 8??” Jag skulle gärna vilja vara en fluga på väggen när de lägger såna scheman,  ibland känns det som de bara kastar upp en massa lappar i luften och så får det blir som det blir. Eller så är schemaläggning för rektorn eller vem det nu är som lägger schemat (mattanterna?) som Sudoko är för mig – jag får aldrig ihop det och slänger till sist in siffrorna lite hur som haver oavsett om det blir rätt eller ej. (Förväntar mig nu indignerade kommentarer från lärarvänner och släktingar, men jag VET att även ni tycker schemat är dåligt ibland, visst visst?)

VI har i alla fall kommit bort från tiden då alla böcker skulle kläs in i papper. Det kan dyka upp nån enstaka bok som ska skyddas, men den plastar jag helt resolut med självhäftande plast så har jag gjort en välgärning för nästa förälder. Förlåt – skulle barnen själva klä in sina böcker? Skulle inte tro det…

Vi var på Väla i söndags och skulle bland annat köpa en ny skolväska till J som efter åratal med ryggsäck nu kände sig redo att gå över till axelväska. När vi står där i väskaffären kommer en pappa med en liten söt dotter in. Dottern är 8-9 år, klädd i rosa och väljer och vrakar bland ryggsäckarna och väskorna, men inget duger. ”Men du har ju en bra väska redan?” säger pappan lite försiktigt. Dottern spänner ögonen i pappan och säger mycket högt:

”Tycker du verkligen att jag ska ha samma jävla väska VARJE år?”

Pappan såg ganska olycklig ut och de lämnade snabbt affären efter att dottern högljutt dömt ut hela sortimentet som fult och mesigt.

Nog för att jakten på den perfekta väskan ska börja i tid, men det finns ju gränser. Och jag hoppas därför att just den lilla flickan får ha samma jävla väska även i år. OCH att hon får klä sina böcker själv.