Ich bin zurück
Har haft några slappa dagar i södra Deutchlandet.
Vi kom på att tyskarna nog är Europas amerikaner - de har ganska dålig klädstil, serverar jättestora portioner på restaurang och i vissa byar stannade tiden nånstans runt 1963. Lite som i New Mexico.
Vi har bland annat besökt den lilla staden Wangen och lunchat på Fidelisbeck som är ett slags kombinerad pub och bageri där man kan äta stora salta kringlor, dricka öl och om man vill, prova på ställets paradrätt Leberkäse, en gigantisk skiva korv (lite som falukorv) med massor med rostad lök på. That´s it, ingen grönsak, ingen potatis, bara en skiva korv rätt upp och ner. Svärfar och svåger älskar detta ställe, själv känner jag inte någon större längtan tillbaka. I Wangen förekom också bröllop på löpande band i stadens rådhus (det var ju 080808) så vi tog en fika på torget utanför och tittade lite på spektaklet. Vi såg ett brudpar som hade svarta jeans, vita pilotskjortor och svarta solglasögon, båda två. Men det mest udda var de som hade medeltidskläder på sig, faktiskt första gången jag har sett en man i Ivanhoes bröllopsdress, ni vet när Ivanhoe gifter sig iförd puffbyxa och liten pillerburkshatt. Hur ofta har vi inte pläderat för den dressen när det har vankats bröllop i bekantskapskretsen? Bildbevis nedan.
C skulle ha orgelkonsert i den jättestora Basilikan i Weingarten, jag skulle registrera och vända blad. Det var bara fyra munkar hemma, de andra kanske var på spa. När vi övade sent på lördagkvällen flög fladdermössen om öronen på oss, de bodde nog i orgeln. Gäller att man inte är mörk/spökrädd då.
Jag gjorde också en snabb gallup vad gäller pastan, som ju väckt många känslor. Jag kan säga att jajemen, det finns gott om olika pastasorter i Tyskland, och därtill komma nudlar och Spätzle, som ju också är en slags nudlar. Vart är Sverige på väg undrar man. Har dock inte prövat Glenns pasta, men jag har sett att den har reats så den föll väl inte gemene man på läppen. Ser jag den ska jag köpa några paket - så är julklapparna klara.
Konserten gick finemangs, jag klantade mig en gång, men det gick bra ändå. C spelade som vanligt som en gud. Sen var det stoj och stim med glada tyska släktingar och deras vänner och grannar på Gasthaus efteråt. Jag hänger inte med på all tyskan men skrattar när alla andra skrattar, det kommer man en bit på. Och en viss grund har man ju fått tack vare min suveräna tysklärare på högstadiet, vielen Dank, Frau Andersson.
Nu dröjer det ett tag innan vi åker ner igen, men "ich will noch zurrückkommen", som Terminator sa dubbad till tyska. Det funkade inte riktigt med läppsynkningen med det hade onekligen ett högt underhållningsvärde.
Tchüs för nu!
Vi kom på att tyskarna nog är Europas amerikaner - de har ganska dålig klädstil, serverar jättestora portioner på restaurang och i vissa byar stannade tiden nånstans runt 1963. Lite som i New Mexico.
Vi har bland annat besökt den lilla staden Wangen och lunchat på Fidelisbeck som är ett slags kombinerad pub och bageri där man kan äta stora salta kringlor, dricka öl och om man vill, prova på ställets paradrätt Leberkäse, en gigantisk skiva korv (lite som falukorv) med massor med rostad lök på. That´s it, ingen grönsak, ingen potatis, bara en skiva korv rätt upp och ner. Svärfar och svåger älskar detta ställe, själv känner jag inte någon större längtan tillbaka. I Wangen förekom också bröllop på löpande band i stadens rådhus (det var ju 080808) så vi tog en fika på torget utanför och tittade lite på spektaklet. Vi såg ett brudpar som hade svarta jeans, vita pilotskjortor och svarta solglasögon, båda två. Men det mest udda var de som hade medeltidskläder på sig, faktiskt första gången jag har sett en man i Ivanhoes bröllopsdress, ni vet när Ivanhoe gifter sig iförd puffbyxa och liten pillerburkshatt. Hur ofta har vi inte pläderat för den dressen när det har vankats bröllop i bekantskapskretsen? Bildbevis nedan.
C skulle ha orgelkonsert i den jättestora Basilikan i Weingarten, jag skulle registrera och vända blad. Det var bara fyra munkar hemma, de andra kanske var på spa. När vi övade sent på lördagkvällen flög fladdermössen om öronen på oss, de bodde nog i orgeln. Gäller att man inte är mörk/spökrädd då.
Jag gjorde också en snabb gallup vad gäller pastan, som ju väckt många känslor. Jag kan säga att jajemen, det finns gott om olika pastasorter i Tyskland, och därtill komma nudlar och Spätzle, som ju också är en slags nudlar. Vart är Sverige på väg undrar man. Har dock inte prövat Glenns pasta, men jag har sett att den har reats så den föll väl inte gemene man på läppen. Ser jag den ska jag köpa några paket - så är julklapparna klara.
Konserten gick finemangs, jag klantade mig en gång, men det gick bra ändå. C spelade som vanligt som en gud. Sen var det stoj och stim med glada tyska släktingar och deras vänner och grannar på Gasthaus efteråt. Jag hänger inte med på all tyskan men skrattar när alla andra skrattar, det kommer man en bit på. Och en viss grund har man ju fått tack vare min suveräna tysklärare på högstadiet, vielen Dank, Frau Andersson.
Nu dröjer det ett tag innan vi åker ner igen, men "ich will noch zurrückkommen", som Terminator sa dubbad till tyska. Det funkade inte riktigt med läppsynkningen med det hade onekligen ett högt underhållningsvärde.
Tchüs för nu!
Kommentarer
Postat av: Öschötska svägerskan
Leberkäs är en klar höjdare! Instämmer helt klart i C och pappas passion, Fidelisbäck är bara ett måste när man kommer till Wangen. Kan inte förstå att man kan tycka något annat..... Har dock vissa problem att övertyga mannen och barnen om detta - de påstår också att det smakar som falukorv.
E
Postat av:
Trackback
