Magdas Blogg

Såhär på höstkanten känner jag mig lite kriminell.

Jag ser så mycket frukt som hänger och förgås på grenarna utan att någon tar hand om den. (TROR JAG, förmodligen sitter trädägaren inne vid köksbordet och planerar för såväl syltning som saftning.) Men jag känner en stark längtan att PALLA frukt. Jag tycker att ett litet plommon på vägen gör väl inget? Samtidigt - det börjar med ett plommon och slutar med hela skåpet fullt med äppelmos och den kan då ha en liten besk eftersmak om den är kokt på förbjuden frukt. Så än så länge låter jag bli.

Känner också ibland att jag vill plocka blommor som hänger ut över vägkanten från trädgårdar. En gång snodde jag faktiskt en pion som var knäckt av regnet och som hade legat ute på trottoaren hela dagen. När jag gick kvällspromenad så plockade jag upp den och tog med den hem och satte den i en vas med ett gäng köpepioner. Men varje gång jag såg den där pionen så tyckte jag den såg lite mer luggsliten och förebrående ut än de framstressade odlade kompisarna som jag hade köpt på torget. Så synden straffar sig själv helt uppenbart.

Hursomhelst tycks det vara plommonår i år och plommonträdsinnehavare brukar klaga sin nöd på att de inte kan göra av med alla plommon. Har ni för mycket frukt - kom med den till mig så ska jag göra en smaskig plommonpaj och koka chutney. Visserligen brukar min sylt- och saft-lusta gå över när jag ska skriva piffiga etiketter på gammaldags men ändå lite modernt manér. Får aldrig till den snygga arkitekt-handstilen utan det ser oftast ut som om en 5-åring skrivit etiketterna. Det tar ner onekligen ner piffighetsfaktorn.

Såhär ska det se ut ju...

I min barndom var hemmagjord salt, syft och marmelad nästan det enda som serverades och lyckan var stor när man nån enstaka gång fick Bobs Apelsinmarmelad på rostemackan. Men nu uppskattar jag verkligen hemmagjort. Jag får kolla var Fru Johansson säljer blåbär härnäst och köpa några kilo.
Fru Johansson är en dam som säljer blåbär med blixtens hastighet. Hon sätter in en liten ful radannons i tidningen där det står ungefär: ”Blåbär/lingon säljes. Shellmacken 8.05, Glumslöv 8.15, Häljarp 8.20… ” och så fortsätter det så genom hela Skåne med ett stopp var femte minut. Det är LITE mer än 5 minuter mellan orterna i Skåne oavsett vad norrlänningarna tror. Man undrar hur detta går till – ska man handla i farten ungefär som en Tour De France-cyklist får sin dricka från följebilen? Jag måste testa.

Men som sagt, har ni frukt och bär över så…