Vårtecken
Först uppfattade jag bara en massa skrammel, men sen hörde jag: PANFLÖJTSMUSIK!
Detta är ju ett vårtecken så säkert som något, att våra vänner från Sydamerika smäller upp sina högtalare och spelar Miominmio allt vad tygen håller till förinspelad bakgrundsmusik. Det låter fruktansvärt, men det är ett vårtecken. Dessutom är de väldigt snabba på att förflytta sig för är man ena dagen i Köpenhamn och hör Miominmio på Ströget - så kan man ge sig tusan på att de nästa dag är i Helsingborg på Kullagatan på förmiddagen och på Södergatan i Malmö på eftermiddagen. Snabba som vinden. Men inte så bra på panflöjten alla gånger.
Andra vårtecken när temperaturen kryper över 10 + är att många klar av sig nästan alla sina kläder och går med flipflops, shorts och linne på stan. Jag tycker det är modigt, men än är det vinter kvar säger mor. Man ser också mer folk på uteservering, det är alltså inte bara rökarna som huttrande sitter insvepta i filtar från Ö&B utan även andra personer iförda stora solglasögon. Solen värmer inte, men den kanske TAR tänker de och vänder näsorna mot solen.
Ett tredje vårtecken är att man aldrig vet vad man ska ha på sig. Ska man gå i stövlar och tjockjacka eller ska man frysa i nya tunna vårjackan? Kan man ha svart på våren? Lager på lager blir räddningen. OCh ändå blir det antingen för varmt eller för kallt, sällan lagom.
Suget efter glass är ett annat vårtecken. Vi som giller lakrits välkomnar lakrits-puckens återkomst, andra längtar efter en Magnum (alldeles för mycket glass i den glassen tycker jag) och själv minns jag med visst vemod den fantastiska isglassen Pop74 från Kling Glass i Mariestad. En apelsin-isglass med en tät smak av äkta apelsin som var doppad i ett tjockt lager mörk choklad. När jag kollade på nätet såg jag att den faktiskt fortfarande säljs men jag undrar om den är lika god nu som då. Kanske inte värt att testa, men det är klart är ni i Mariestads-trakten tycker jag ni ska prova. Vill man ta glass-ätandet till en ny dimension och/eller gillar choklad måste man prova Ben & Jerry´s mumsiga glassar, jag gillar Cheesecake glassen bäst men alla är goda . Och dyra. Men värda sitt pris.
Nä nu får jag nog gå och köpa mig en glass även om solen inte skiner. Förmodligen har indianerna flyttat sig från Helsingborg till Malmö på denna korta stund så har jag tur kan jag slå mig ner och lyssna lite.
Det är ju vår.
Vilka minnen som väcks till liv när du skriver om apelsinglassen med chokladdopp!
På min barndomsgata bodde en familj som var släkt med glassfabrikören Kling.......
De hade alltid apelsinglassen i sin frysbox! Barnen på gatan var inte sena med att titt som tätt ringa på för att tigga en pinne. En solig sommardag, när jag var i femårsåldern, och suget efter just den här glassen var som störst, var familjen inte hemma - men deras dörr var olåst....(man kunde gå hemifrån utan att låsa på 70-talet!)
Jag travade in i deras hus - hävde mig upp frysboxens kant och tog mig en pinne!
Just den glassen fick lite bitter eftersmak, men annars håller jag med Magda att den är helt FANTASTISK!
Äh, glöm inte M400,en strut bland strutar.
Gamle Harry Kling, som då var en liten glad och tunn gentleman på +70, hade kompnerat en glass till Mariestads 400-årsjubileum 1984 (tror jag).
Jag var reporter på Mariestadstidningen och fick äran att vara med och provsmaka en av de första. Fantastiskt. En nyfiken och mysande Harry tittade intiensivt på mig och fotograf Stefan.
-Jag ser det på er, ni gillar den, skrockade Harry förnöjt. Vi kunde bara nickande instämma, medan vi fortsatte och slicka i oss denna Rolls Royce (utalas rojs ojs) bland glassar.
LAKRITSPUCKEN är en favis! Har tre gånger de senaste veckorna i all hemlighet förtärt en sådan som tröst efter tagna prov på lasarettet (det sticks så!). Och det var en dejavú av enastående slag - den mjälla lakritsen som liksom rinner mellan tänderna och får det att ila och rinna till och så god sen.... LÄNGE LEVE LAKRITSPUCKEN RVIVAL!
