Magdas Blogg

Jodå, jag har varit på Tupperware-party.
Det finns fortfarande.
Och det var inte mitt första, jag kan komma ut med det nu. Jag har även varit på Avon-party, på smyckesparty, på barnklädesparty, sminkparty och underklädesparty, vilket var tämligen pinsamt. Men jag tycker det är ganska skoj på ett absurt sätt. C tycker allt sånt där är luktar sekt och råvägrar. Nu tillhör han ju inte målgruppen för Tupperware precis så vi kan leva med det.

För den oinvigda är ett Tupperware-party helt enkelt en demonstration och försäljning av amerikanska plasthushållsprylar som äger rum hemma hos någon (den sk "Värdinnan"). Jag var på mitt första party för kanske 14 år sen, minns inte ens hur det var eller hos vem, men det var på den tiden jag bara ville vara en Desperate Housewife och var med olika damklubbar och hade hushålle som Lotta på Bråkmakargatan säger... Men jag minns att jag köpte svindyra burkar och en väldigt bra barnmugg. Dessa blev jag sen av med i en flytt och sen dess har jag inte blivit bjuden på något nytt Tupperware-partaj.

Så föll det sig inte bättre än att Lisbeth, en kvinna som jag lärt känna i min förra kör, en dag bjöd in till Tupperware-party. Och glad blev jag! I onsdags for jag hem till henne där jag och 10 andra damer i olika åldrar fick kaffe och kakor och Lisbeth hade gjort så fint och satt små godisskålar överallt. En liten Tupperware-människa hade dukat upp en massa grejor på ett litet bord med duk med Tupperware-loggan invävd i tyget - jojo fint som snus.

Sen pratade hon vitt och brett om Mini Quick Chef (en lökhackare med oanade lökhackningsmöjligheter - jag är skeptisk) och den stora Quick Chefen med tillhörande lock så att man kunde spara överbliven chokladpudding (spara? överbliven chokladpudding? jag fattade ingenting). Det var det härliga kokkärlet Ultra Plus som man kunde laga stek i - i mikron! (jag är skeptisk) för att inte tala om Tupperware-knivarna som enligt demo-damen var bättre än Global-knivar (jag är skeptisk). Tystnaden var andäktig och jag kunde inte titta på min kompis Pia för då skulle vi börja fnissa ganska mycket.
Men lik förbaskat när man sitter där och bläddrar i katalogen och klämmer på burkarna - ja då blir man rätt så köpsugen. Man fyller i en beställningslista lite på måfå och på ett litet kick har man beställt en salladsslunga och en lunchbox och lite annat smått och gott för 768 spänn!!! Pia beställde en stekspade till sin man och en annan beställde nya fina burkar eftersom hon tänkte ge de gamla fula billiga och dåliga från Ö&B till sin ex... Alla var ganska rosiga om kinderna och Lisbeth som hade jättemånga grejor från Tupperware (jag misstänker att detta inte var hennes första party heller) visade glatt upp det hon hade köpt sen tidigare och vi åt smågodis och fyllde i listorna med BLÄCK så man kunde inte ändra sig.
Sen hände något spännande. Alla var på väg att packa ihop och hade kramkalas med Lisbeth i hallen när Tupperware-människan tog till orda och förkunnade att vi hade handlat för mer än 6 000 kr. Därför skulle Lisbeth få en extra fin värdinne-present för att hon hade ordnat så bra MEN bara om någon av oss andra lovade att hålla ett Tupperware-party under 2008. Alla flackade med blicken och någon väste i mitt öra att hon minsann fetvägrade, men då sa Lisbeth att hon gärna avstod från presenten och var nöjd och glad ändå. Go Lisbeth.

Det var en intressant kväll, högt sockerintag, tanklös shopping och så både hot och mutor på slutet.

På tisdag får vi prylarna och då ska vi träffas på parkeringen i centrum och så ska Lisbeth langa Tupperwareprylar från sin baklucka. Ungefär som ölbilen.

Man kan dock undra följande: om nu Tupperware ÄR så otroligt bra - varför säljs det då inte i vanliga butiker? Ytterligare ett av alla livets olösta mysterier.

Men det var kul att komma hem till Lisbeth och se hur hon hade det!