Myggan Hubert

... glömde nämna ett väldigt tråkigt vårtecken: MYGGBETT.

Jag har redan fått två stora - ett på foten och ett på vaden - som kliar nåt så djävulusiskt.
Inte så läckert att sitta på möten i powerdress och så plötsligt MÅSTE man sparka av sig skon och gorilla-klia sig på foten. När man har myggbett är det bra med telefonmöten, då kan man till och med ta av sig strumpan och gno rätt på myggbettet.

Jag har hört att man ska göra ett kryss med nageln mitt i myggbettet för att det ska sluta klia. Ett annat trick är att trycka en sockerbit mot bettet. Ingetdera hälper så bra kan jag säga. Trösten är att man blir immun mot myggbetten efter ett tag och att myggorna glömmer bort att vara tysta och då kan man slå ihjäl dem

Tidiga myggbett inträffar alltid på natten, det sker vid den tid då man har börjat ha öppet fönster i sovrummet. Vårmyggorna är ninja-myggor, de smyger in och är HELT tysta (har förmodligen tränat hela vintern i sina små mygg-igloos eller var de nu bor).  De lägger sig i bakhåll bakom den ännu olästa Dorris Lessingboken på nattduksbordet och väntar tills man har släckt och somnat ordentligt. Och då slår de till, men inte på det där stickiga sättet så att man vaknar av det, nej de har utvecklat nån slags smygarteknik och man märker intet. Lite som skickliga tandläkare. Men GUUUU vad det kliar sen. Då sitter myggorna med tjocka magar bakom Doris-boken och flämtar och gör ett slappt high five. Min fot är förmodligen myggornas motsvarighet till Mongolian Barbecue på 80-talet.
Det kan jag bjuda på. Det är ju vår.

.


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0