Har storleken betydelse?
Som hundägare är man ute och spankulerar vid flera tillfällen på dygnet. Man kan då ta tillfället i akt att odla sin fönstertittar-ådra, för när Bubben gör sitt så kan jag ohämmat glo in i folks kök och vardagsrum.
En sak som jag har slagits av är att nästan alla människor idag har JÄTTEstora TV-apparater. Det är inte så att man har en normalstor, cool och slank vägg-TV i ett i övrigt spartanskt eller ultramodernt inrett rum, vilket ofta fungerar ganska bra.
Nej, många har tagit fram den stora plånboken, tömt spargrisen, hyrt ett släp på macken och skaffat ENORMA TV-apparater som man kånkat in och hängt/monterat/lutat/ställt på samma plats som den gamla tjock-TVn stod på.
TV:n är ju vanligtvis centralt placerad i svenska vardagsrum, lite som ett altare, och har väl aldrig varit en vacker möbel egentligen. Men om den feta platt-TVn flankeras med gråtande barnet-tavla på ena sidan och en broderad vy över Kärnan på andra... ja vad kan jag säga. Det blir inte snyggt. Fast det kanske inte har bara med platt-TVn att göra...
Om vardagsrummet dessutom är på max 10 kvm - ja då säger det sig självt att TV-installationen blir ganska grotesk om TV-rutan är 48 tum. Jag har vid flera tillfällen på hundpromenad kunnat följa ett halvt avsnitt av nån sitcom och helt obehindrat läst textremsan utan att ens kisa. Inne i husen sitter folk en halv meter från sin bauta-skärm och måste vrida huvudet fram och tillbaka som på en tennismatch för att kunna läsa samma textremsa som jag ser så tydligt utifrån gatan.
Frågan är om man vill se Bengt Magnussons näshår eller Anna Lindmarkers kluvna hårtoppar när man ska titta på nyheterna? Visst, en skräckfilm blir kanske mer effektfull på storbild, men knappast mer njutbar. För att inte tala om matprogrammen - vissa rätter ser ju ut som sjukdomar om man förstorar upp dem på detta vis.
Själv tillhör vi skaran på kanske totalt 8 familjer i vår by som har tjock-TV fortfarande. Vi har faktiskt en liten platt-TV i sovrummet, men den är kanske 22 tum eller så, alltså inte så stor alls. Men huvud-TV:n är en vanlig gammal tjock-TV. Inte ens stödbegärlig. En bekant hade inbrott i sitt hus för ett tag sen och konstaterade torrt att jodå smycken och pengar försvann men tjock-TVn fick stå kvar.Typiskt.
Platt TV i största allmänhet är nog ändå en produktutveckling som gått åt rätt håll, jag menar, de tar ju trots allt mindre plats och den klassiska TV-bänken kan snart göra Telefonbänken med inbyggd sittplats sällskap på återvinningsstationerna... Vad jag häpnar över är STORLEKEN. Och att påståendet "litet vardagsrum+ful inredning=jätteTV" oftast är sant. Men det är kanske höjden av lyx, jag kan ju inte veta, jag har ju ingen sån stor TV.
Men ni som nu äger en plattTV modell större - här kommer ett litet råd.
Tänk på vad det är ni tittar på.
Jag passerar nämligen nästan varje kväll ett hus som ligger nära en vältrafikerad cykel/promenadväg. Vid ett par tillfällen - sent på kvällen - har invånarna in huset känt sig lite uppspelta och bestämt sig för att titta på så kallad "vuxenfilm". Eller gymnastikfilm om man så vill.
Ingen bra grej om man 1.har världens största TV, 2. har placerat TVn så att den vätter ut mot vägen som går två meter från husväggen och 3. inte har några gardiner.
Vid nåt tillfälle stod det 3-4 pers och tittade in. En slags vuxen-film-walk-in-bio eller vad man ska säga. Den lilla skara skingrades dock mycket snabbt när jag och Bubben närmade oss, och jag blev själv ytterligt generad och avvek snabbt med blossande kinder efter att jag kikat in för att se vad de andra hade tittat på.
Fast i detta sammanhang hade storleken uppenbarligen betydelse, på mer än ett sätt.
Köp persienner, det är allt jag vill säga.
En sak som jag har slagits av är att nästan alla människor idag har JÄTTEstora TV-apparater. Det är inte så att man har en normalstor, cool och slank vägg-TV i ett i övrigt spartanskt eller ultramodernt inrett rum, vilket ofta fungerar ganska bra.
Nej, många har tagit fram den stora plånboken, tömt spargrisen, hyrt ett släp på macken och skaffat ENORMA TV-apparater som man kånkat in och hängt/monterat/lutat/ställt på samma plats som den gamla tjock-TVn stod på.
TV:n är ju vanligtvis centralt placerad i svenska vardagsrum, lite som ett altare, och har väl aldrig varit en vacker möbel egentligen. Men om den feta platt-TVn flankeras med gråtande barnet-tavla på ena sidan och en broderad vy över Kärnan på andra... ja vad kan jag säga. Det blir inte snyggt. Fast det kanske inte har bara med platt-TVn att göra...
Om vardagsrummet dessutom är på max 10 kvm - ja då säger det sig självt att TV-installationen blir ganska grotesk om TV-rutan är 48 tum. Jag har vid flera tillfällen på hundpromenad kunnat följa ett halvt avsnitt av nån sitcom och helt obehindrat läst textremsan utan att ens kisa. Inne i husen sitter folk en halv meter från sin bauta-skärm och måste vrida huvudet fram och tillbaka som på en tennismatch för att kunna läsa samma textremsa som jag ser så tydligt utifrån gatan.
Frågan är om man vill se Bengt Magnussons näshår eller Anna Lindmarkers kluvna hårtoppar när man ska titta på nyheterna? Visst, en skräckfilm blir kanske mer effektfull på storbild, men knappast mer njutbar. För att inte tala om matprogrammen - vissa rätter ser ju ut som sjukdomar om man förstorar upp dem på detta vis.
Själv tillhör vi skaran på kanske totalt 8 familjer i vår by som har tjock-TV fortfarande. Vi har faktiskt en liten platt-TV i sovrummet, men den är kanske 22 tum eller så, alltså inte så stor alls. Men huvud-TV:n är en vanlig gammal tjock-TV. Inte ens stödbegärlig. En bekant hade inbrott i sitt hus för ett tag sen och konstaterade torrt att jodå smycken och pengar försvann men tjock-TVn fick stå kvar.Typiskt.
Platt TV i största allmänhet är nog ändå en produktutveckling som gått åt rätt håll, jag menar, de tar ju trots allt mindre plats och den klassiska TV-bänken kan snart göra Telefonbänken med inbyggd sittplats sällskap på återvinningsstationerna... Vad jag häpnar över är STORLEKEN. Och att påståendet "litet vardagsrum+ful inredning=jätteTV" oftast är sant. Men det är kanske höjden av lyx, jag kan ju inte veta, jag har ju ingen sån stor TV.
Men ni som nu äger en plattTV modell större - här kommer ett litet råd.
Tänk på vad det är ni tittar på.
Jag passerar nämligen nästan varje kväll ett hus som ligger nära en vältrafikerad cykel/promenadväg. Vid ett par tillfällen - sent på kvällen - har invånarna in huset känt sig lite uppspelta och bestämt sig för att titta på så kallad "vuxenfilm". Eller gymnastikfilm om man så vill.
Ingen bra grej om man 1.har världens största TV, 2. har placerat TVn så att den vätter ut mot vägen som går två meter från husväggen och 3. inte har några gardiner.
Vid nåt tillfälle stod det 3-4 pers och tittade in. En slags vuxen-film-walk-in-bio eller vad man ska säga. Den lilla skara skingrades dock mycket snabbt när jag och Bubben närmade oss, och jag blev själv ytterligt generad och avvek snabbt med blossande kinder efter att jag kikat in för att se vad de andra hade tittat på.
Fast i detta sammanhang hade storleken uppenbarligen betydelse, på mer än ett sätt.
Köp persienner, det är allt jag vill säga.
Kommentarer
Postat av: Brorsan
En sak måste påpekas. En gammal tjock-TV har faktiskt bättre bild när man tittar på vanliga TV-sändningar.
Helt enkelt för att CRT-skärmarär mer fölåtande än LCD- eller plasmaskärmar. Man ser helt enkelt hur dålig bild en normal TV-sändning egentligen har på en modern LCD- eller plasma-TV.
Tjock-TV snyggar till bilden. Så enkelt är det.
Tittar man däremot på DVD förlorar tjock-TV:n. Fett.
Postat av: Dan
Hej Magda,
jag tror att folk har fått sämre syn (och mindre förstånd) på sistone och därför behöver så stora tv-apparater. Jag skyller allt på Idol, Lets Dance och reklamradio.
Tjock-tv (och P1) rules !
// Dan
Trackback
