Man måste ju prova...
C och jag var lite nervösa innan, visserligen hade vi båda provat nån gång för rätt många år sen, men det kändes ändå lite som första gången. Vi hade ju aldrig gjort det tillsammans. Och vi var båda överens om att den första gången inte hade varit så bra, själv har jag bara suddiga minnen och tror att det var en hel del sprit med i bilden vid det tillfället.
Men nu var det dags. Vi skulle bli ledsagade av våra vänner som har hållit på i flera år. De hade ordnat det mysigt med goda snacks och lite bubbel innan. Vi pratade på och hade trevligt, men jag tror att vi alla var lite nervösa och exalterade för det som väntade.
Till slut stunden inne.
Vi gick tillsammans in i köket.
Vi fick sätta oss vid bordet och våra vänner berättade mycket noga hur det skulle gå till. Man behövde bara ta så mycket som man ville och om man inte var van kunde man ta det lugnt och bara prova en gång. Alla attiraljer stod redan framme på bordet. Jag kände mig spänd och höll C i handen. Vi hade valt att vara inomhus för vi ville ju inte att grannarna skulle märka något och börja undra.
Kylskåpet öppnades och den första omgången plockades fram. Det hade varit svårt att få tag på, för det finns ju många sorter att välja på och en del är dåliga och ger inte alls samma känsla och njutning. Nej, här skulle det vara högsta kvalitet. Förpackningen öppnades omsorgsfullt. Våra vänner drog njutningsfullt in flera andetag, medan vi andades ytligt - var vi verkligen redo för detta?
Först kändes ingenting - sen kom den karaktäristiska doften. Och det var inte så farligt och vi slappnade av lite. Vi blev tilldelade varsin bit och fick instruktioner hur vi skulle få det i oss.
Och det var helt okej. Känslan var bra, smaken var ungefär som stark, salt ost.
Jag tog två omgångar, C fick i sig fem.
Och med tunnbröd, mandelpotatis, gräddfil och lök så var det faktiskt både gott och trevligt att äta surströmming.
Världens Bästa S-bergs: Tack så hemskt mycket för invigandet i surfirre-ätandets ädla konst. Vi är redo att ta det till nästa level! Men inte förrän om ett år...
Det var ju inte så farligt,eller hur? Lilla O blev så inspirerad av ert mumsande på strömmingen att hon också provade. Vid frukosten dan efter sa hon med besvikelse i rösten: Åh, är det ett helt år tills vi ska ha surströmmingsskiva igen? Tack för den supergoda desserten. Välkomna nästa år igen.
Det var ju inte så farligt eller hur? Lilla O blev så inspirerad av ert mumsande att hon provade hon också. Vid frukosten dan efter sa hon med besvikelse i rösten: Åh, är det ett helt år tills vi ska äta surströmming igen? Tack för den supergoda desserten. Välkomna igen nästa år
Åhå... ska vi inte ses förrän om ett år....
Njaaee, kan inte riktigt hålla med, förlorade min surströmmingsoskuld för ett antal år sedan uppe i Järvsö, inte ens det faktum att vi sköljde ner eländet med grumlig HB på dunk gjorde att det smakade bättre. Jag håller mig till gås och spiddekaga. :-)
Sorry, såg att det finns fler som heter Ulrika som kommenterar här så numera kallar jag mig Ulrika K (fast på jobbet har jag användarnamnet ulrikaj för att när jag började där hette jag så men så gifte jag mig, och då sa vår datakille att han inte kunde ändra det så jag får fortsätta heta ulrikaj i datasystemet, hur stenålders är inte det...)
