Glad igen!
Känns mycket mycket bra.
För utlandsbaserade personer så kan jag tipsa om siten www.rondellhund.se, där kan man läsa mer om just detta fenomen.
***
Har precis varit på Friskis&Svettis. Jag brukar gå på Bas-styrka på lördag förmiddag med den förträffliga ledaren Nina (som för övrigt gått ner 38 kilo det senaste året, you go girl!) Tycker oftast att jag är ganska duktig, hänger med bra och i takt, gör alla rörelser och sällar mig ibland till den mer irriterande skaran som hoppar lite extra (Bas är egentligen utan hopp). Men idag gick det bara inte. Jag passgångade och la krokben för mig själv. När alla sprang åt ett håll började jag springa åt det motsatta och mötte alla innan min hjärna lyckades programmera om sig.
Jag var helt i otakt med musiken och kanade runt på mattan när jag skulle göra armhävningar. Sport-BH:n som i vanliga fall sitter som berget började kana upp samtidigt som det kändes som resåren i brallorna släppte lite... Det var riktigt riktigt jobbigt och jag var helt färdig och visste bokstavligt talat inte vilket ben jag skulle stå på. Till och med Fuskis-Tanten som alltid står längst bak och joggar lite på stället och bara gör allting lite halvhjärtat och är ganska lat och lite tjock flinade åt mig. Jag blängde tillbaka - GÖR nånting själv nån himla gång, tänkte jag.
Annars är ju Friskis en ganska trevlig sekt, där ledarna berättar olika små saker ur sina liv vid stretchingen:
"Jaha, ska ni gå ner på rean idag då - byt ben - ja jag ska gå för jag har hängt undan lite fast man inte fick - å ta tag i vaden och pressa - så nu kan ni tro att jag ska göra av med pengar - å så tar vi framsidan på låret - så Peter blir nog inte så glad" Av nån anledning känner många kvinnliga Friskis-ledare för att hänga ut sina respektive på ett inte alltid smickrande sätt inför hela gruppen. Inte så konstigt att det inte är så många män på passen kanske...
Musiken är också av skiftande kvalitet på passen - sällan blir man gladare än när "September" med Earth, Wind & Fire drar igång - viss typ av schlager och E-type funkar också. (OBS - E-Type funkar dock BARA i gympa-sammanhang och aldrig annars). Tyska Rammstein är kanon när man kör styrka. Men att göra hoppsa-steg till en upp-poppad version av Nattens Drottning eller dansbandslåtar - det går fetbort för min del. Idag var det med en låt med Ronny&Ragge - det var i gränslandet, jag vet inte om det var festligt eller pinsamt.
Nån gång ska jag själv bli gympaledare, innan jag fyller 50 tror jag. Då ska jag ha börja passet med Love Shack med B52´s och fortsätta med Disco Inferno. Kanske slänga in nåt med Hewey Lewis and the News - minns ni dem?
Det blir ett härligt retropass för alla födda på 60- och 70-talet - välkomna!
Så glad jag blir när jag inser att jag inte är ensam om att känna mig känna mig fel på gympapassen. Mitt problem är att jag aldrig kommer dit. Så duktig du är Magda!!!!! Du tar dig verkligen dit. Ja hittar alla ursäkter som finns, servar barn och man med ryggskott och tänker "usch så jobbigt jag har det, jag klarar mig i alla fall ifrån gypapassen". I morse var jag i och för sig duktig. Jag powerwalkade och kolla om nunnorna var vakna. De svarade med att ringa i klockorna. Undrar vilken gympa man kör på klostret? När dt häller hästarna håler jag fullständigt med dig. Jag missade hästen men frågeställningen du tar upp här mycket intressant och relevan. heja Magda !!!
Måste du vänta tills du är 50 innan du drar igång dina pass. Jag vill redan börja, mest pga av den braiga musiken du tänker ha. Vår Friskis & Svettis dam körde stetchingen till "Kung av sand" med någon mans/goss kör hela våren ( inte för det är något fel på körer varken med män eller kvinnor ;-) men vissa sånger skall inte sjungas så.
