Funderingar om friidrott
VM i Osaka (inte Ostkaka som nån trodde att det hette) går mot sitt slut. Det har varit härligt och skolkfaktorn mycket hög på jobbet där spel-Annika, controllersarna Johan&Fredrik och jag har har haft mången trevlig stund nere vid TV:n. I fredags avbröt jag till och med ett möte med min chef med orden "Nehej du, nu ska Johan Wissman springa om fem minuter så nu kan jag inte sitta här längre". Han är redan övertygad om att jag inte är klok i huvudet så han såg inte helt förvånad ut.
Johan sprang ju för kung och fosterland och Rydebäck så det var värt att bryta mötet tycker jag. Chefen syntes inte till, men spel-Annika och Johan&Fredrik var förstås där och vi firade placeringen med caffelatte och chokladbitar som vi snodde i konferenskylskåpet.
Några funderingar som har uppstått under detta VM och även tidigare är:
Vem flätar de svenska flickornas hår - är det Yannick Tregaro som har en liten mobil salong med sig?
Och hur är det egentligen med klädkoden för de manliga idrottarna? Den pösiga shortsbyxan är populär hos långdistansare, vilket egentligen är konstigt för det borde ju skava mer på insidan av låren. Inom höjdhopp förekommer den höga knästrumpan (inte så snyggt - ser ut som om de snott strumporna på nån förlossningsavdelning) - varför? Den hela kroppsstrumpedräkten är både spännande och obehaglig - ofta avslöjar den mer än vad man vill veta, särskilt på 100-meters-killarna som kör extremtajt och tveklöst Elvis Presley (dvs utan kallingar). (Såg till och med en med LUVA på sin dress, vilket fick honom att se ut som en vilsegången shorttrackskridskoåkare.) Man blir lite rädd, det blir liksom väldigt mycket testosteron på en gång.
Varför byter Stefan Holm tröja mellan alla hopp? SÅ svettig hinner han väl inte bli, och för övrigt tycker jag att han ska ansa armhålan lite - visst vi är också glada när det går bra men vi vill inte ha en stor hårbuske i fokus när Stefan gör segergesten. Även stavhopparna bör tänka på detta.
Hur får stavhopparna bort klisterklibbet? Ett problem som jag själv har erfarenhet från den gång jag var ankare i Helsingkronas dragkampslag på Siste April... och det får mig osökt in på min favorit-underdogs: slägg-, kul- och diskuskastarna. Det finns något rörande över dessa bamsar som håller på med de minst sexiga och inkomstinbringande sporterna av dem alla. Stora och tjocka och tusanstarka ger de allt och höstar iväg sina grejor dit pepparn växer och persar och vinner - och sen får de knö in sig i turistklass på planet hem medan 100-meterslöparna åker i egna pimpade privata jetplan fyllda med champagne, blingbling och tjejer i bikini... KANSKE är det så. Men jag hejar lite extra på dem bara för det.
Men mina största favoriter är nog ändå 10-kamparna. Mumsfillibabba och duktiga idrottsmän också.
Friidrotten har gett mig så mycket sa Kajsa Bergqvist häromdagen - kan inte annat än att hålla med. Det finns så många aspekter förutom den sportsliga prestationen.
Längtar redan till OS.
Johan sprang ju för kung och fosterland och Rydebäck så det var värt att bryta mötet tycker jag. Chefen syntes inte till, men spel-Annika och Johan&Fredrik var förstås där och vi firade placeringen med caffelatte och chokladbitar som vi snodde i konferenskylskåpet.
Några funderingar som har uppstått under detta VM och även tidigare är:
Vem flätar de svenska flickornas hår - är det Yannick Tregaro som har en liten mobil salong med sig?
Och hur är det egentligen med klädkoden för de manliga idrottarna? Den pösiga shortsbyxan är populär hos långdistansare, vilket egentligen är konstigt för det borde ju skava mer på insidan av låren. Inom höjdhopp förekommer den höga knästrumpan (inte så snyggt - ser ut som om de snott strumporna på nån förlossningsavdelning) - varför? Den hela kroppsstrumpedräkten är både spännande och obehaglig - ofta avslöjar den mer än vad man vill veta, särskilt på 100-meters-killarna som kör extremtajt och tveklöst Elvis Presley (dvs utan kallingar). (Såg till och med en med LUVA på sin dress, vilket fick honom att se ut som en vilsegången shorttrackskridskoåkare.) Man blir lite rädd, det blir liksom väldigt mycket testosteron på en gång.
Varför byter Stefan Holm tröja mellan alla hopp? SÅ svettig hinner han väl inte bli, och för övrigt tycker jag att han ska ansa armhålan lite - visst vi är också glada när det går bra men vi vill inte ha en stor hårbuske i fokus när Stefan gör segergesten. Även stavhopparna bör tänka på detta.
Hur får stavhopparna bort klisterklibbet? Ett problem som jag själv har erfarenhet från den gång jag var ankare i Helsingkronas dragkampslag på Siste April... och det får mig osökt in på min favorit-underdogs: slägg-, kul- och diskuskastarna. Det finns något rörande över dessa bamsar som håller på med de minst sexiga och inkomstinbringande sporterna av dem alla. Stora och tjocka och tusanstarka ger de allt och höstar iväg sina grejor dit pepparn växer och persar och vinner - och sen får de knö in sig i turistklass på planet hem medan 100-meterslöparna åker i egna pimpade privata jetplan fyllda med champagne, blingbling och tjejer i bikini... KANSKE är det så. Men jag hejar lite extra på dem bara för det.
Men mina största favoriter är nog ändå 10-kamparna. Mumsfillibabba och duktiga idrottsmän också.
Friidrotten har gett mig så mycket sa Kajsa Bergqvist häromdagen - kan inte annat än att hålla med. Det finns så många aspekter förutom den sportsliga prestationen.
Längtar redan till OS.
Kommentarer
Postat av: Anna P
Hej! Så bra, detta blir inga yxmördare utan succé! Gillade särskilt inlägget om föräldramöten. Avverkade båda barnens förra veckan och det är verkligen förvånande att man alltid ska få en svag känsla av att mänskligheten kanske inte förtjänar bättre än att dränkas i klimatkatastrofen.
Trackback
