Magdas Blogg

Så var vi hemma efter 4 dagar i södra Tyskland. Hela gänget in i Chryslern och iväg klockan halv 6 i onsdags morse. Men redan kvällen innan började vi med den kritiska Packningen. Grabbarna är nu så stora att de packar själva, men naturligtvis måste detta inspekteras av PackningOberSchwester själv, nämligen undertecknad. Och det är onekligen intressant att man som tonåring inte reflekterar över antalet kalsonger eller om man har tandborsten med, utan bara ser ut som ett frågetecken när det ställs kontrollfrågor om detta.(Visserligen finns både kallingar och tandborste att köpa på de flesta ställen men så länge de inte betalar själva tänker jag inte tala om det för dem.)
Själv anser jag att packning ska ta tid. Man måste lägga ut alla outfits på sängen och fundera igenom dagsplanering, olika eventualiteter och saker som kan ske (typ att man spiller eller svettas). Även väder och vind samt gällande klädkod ska vägas in i analysen. Snygga högklackade ska ställas mot gympadojjor, klänning mot jeans osv. Min bästa packning hade jag när vi åkte till Beijing förra året, det funkade helt enligt plan och jag var piffig och fräsch mest hela tiden (i förhållande till 40 graders värme då). Det kan ta ett par timmar att förbereda en packning och ska man vara borta länge kräver det planering (=listor) flera dagar i förväg. Men det är för mig en del av det som kallas "Vorfreude" som min lilla tyska mormor sa.
C packar på 5 minuter. Sen ligger han och kollar på TV och fixar te och mackor till mig så att jag inte ska gå in i packningsväggen. Manligt, kvinnligt - who knows?

Efter 12 långa timmar i bilen var vi framme i Sigmaringen i södra Tyskland (tänk Stuttgart nånstans så vet ni ungefär var i världen). Staden är som de flesta tyska städer: rena och prydliga med snyggt renoverade korsvirkeshus i centrum - och helt tomma. Dock har alla tyska orter med självaktning minst två bagerier, minst ett Gasthaus, en skoaffär och en bilhandlare så uppenbarligen bor NÅGON där. Hotellet låg mitt i byn mittemot det stora slottet där familjen Hohenzollern bor (visst är en av kungens systrar gift med nån Hohenzollern?).

Hotellet var som en tysk version av Faulty Towers kombinerat med att bo hemma hos nån gammal moster. Allt renoverat på tidigt 80-tal och därefter varit helt orört. Bredvid vårt rum låg hotellets tvättstuga och där passade även värdfamljen på att tvätta sina kläder så det stod stora korgar med smutsttvätt i korridoren hela tiden. Plastblommor i vaser, porslinsdockor, plastfrukt i en skål på frukostbuffén, taklampor med 60-wattslampor tända hela tiden i matsalen, underlakan i frotte - eller rättare sagt såna där överdrag som vi har över resårmadrassen (sängtoppar heter det kanske) I STÄLLET FÖR underlakan. Kittlar dödsskönt på kistan. Kuddar som ser bedrägligt fluffiga ut men som när man lägger sig sjunker ihop och får samma tjocklek som en tvättlapp ungefär. MEN det fyllde sin funktion och sängarna var sköna och med tanke på att jag hade gått upp halvfem och brett mackor sov jag som en stock första natten. Vaknade först klockan 6 när de började ringa i kyrk-klockorna - för nu var vi i katolische Deutschland och där går man i mässan klockan 7 och då gäller det att förvarna. Tycker kanske att det är lite VÄL att ringa i tio minuter så tidigt på morgonen... Man är glad att man är protestant såna mornar.

Nästa dag for vi till Metzingen - ett shoppingMecka som byggts upp kring HugoBoss-fabrikens Outlet och där det nu finns massor med outletmärkesbutiker av alla slag. Där gick vi loss i några timmar och utrustade bl a grabbarna med kavajer. Jag fick sämsta fångsten (ett funktionslinne att träna i för 9 Euro på Puma). Svårt att handla med 5 mer eller mindre motiverade manspersoner - man behöver tid, stöd och rätt attityd i sällskapet. Men det var ändå härligt att komma dit. Hugo Boss är superstort och det räcker nästan att bara vara där, men det är trots allt ganska dyrt även om det är halva priset mot i butik. Mest prisvärt är nog Esprit, men det var fullproppat och trångt och svettigt vilket gav det en stark Ullareds-känsla. Där gäller det att vara välmummad, ha vassa armbågar och hög blodsockerhalt - då kan man fynda bigtime. Lacoste hade också öppnat en flott outlet, men det var konstiga storlekar och inte så billigt, så det blir underkänt. Nike är mycket bra och har ett stort utbud av det mesta.
Men våra bästa fynd var på en skoaffär i Sigmaringen - 8 par skor inhandlades då! Ett kanonutbud, särskilt för killar, och de flesta skor kostade mellan 19,90 och 34,90 Euro. Köp skor i Tyskland - det är mitt tips! Kanske inte toppkvalitet alla gånger, men what the heck - för 200 spänn? Går ju inte att motstå!

C:s konsert (anledningen till att vi åkte dit) avlöpte väl och jag vände blad och registrerade orgeln och det blev nog bara fel två gånger tror jag. C är ju barnbarn till tonsättaren så det var extra populärt. Flera hundra människor kom, lite otippat med tanke på att klosterkyrkan i Beuron där konserten gick av stapeln ligger i en dal ÄNNU längre bort från all ära och redlighet - man kommer enast dit på slingriga vägar genom en dal där man varit tvungen att spränga hål i berget för att komma fram, alltså inte tunnlar utan vägen gick genom - hål. Donau flyter i dalen (fast där är den ungefär lika bred som en å) så det går inte att gå  runt om. Stark Tolkien-varning på naturen, dramatiskt och höstvackert som ett 2500-bitars Ravensburgerpussel. Överallt har folk klättrat upp och satt kors livsfarligt långt ut på klipporna, man undrar hur. På klostret bodde ca 40 Benediktiner-munkar, och det var onekligen en smula Star Wars-artat när de tågade in i sina länga svarta kåpor- en såg t o m ut som Yoda med käpp och allt...
Men även här kunde man shoppa i den snitisiga och toppmoderna klosterbutiken - jag stod och pillade på snygga halsband tills jag kom på att det var radband och kanske inget man har som accessoarer... Avstod från miniporträtt på Påven (för han verkar elak) och köpte Kloster-likör i stället.

Efter konserten var det eftersits på Hotell Pelikan bredvid klostret, fullt med folk och tyska släkten kom också farande från alla håll i vanlig ordning. Måste säga att tyskarna faktiskt är ganska roliga  - man tror oftast att det bara är engelsmännen som är roliga i Europa, men det finns en torr slövits-humor i alla fall i Sydtyskland som jag uppskattar. På minner mycket om jargongen i min egen släkt. Sen kan det kanske bero på min knaggliga tyska, men dock - det skämtas och skrattas och alla dricker öl och käkar WurstSalat Mit Käse (riven korv med riven ost, ingen grönsak så långt ögat når trots namnet). Det var exotiskt för killarna plus att de fick inviga sina nya kavajer och sen gå ut och kasta kastanjer på varandra. Långa tal hölls av tjocka farbröder som upprepade gånger tackade Der Herr Schultze som rest den oändligt långa vägen från Schweden och spelat so schön, also wunderbar, sehr sehr wunderbar.

På vägen hem blev C besatt av att komma fram till Lübeck inom en viss tid - men det kan vi återkomma till. Allt gick bra, vi kom till Lübeck nästan enligt plan och där inhandlades såväl jätteNutella-burk som ovanliga sorters Rittersport, öl och Apfel Schorle (kolsyrad äppelsaft, supergott!), vin, konjak och allt möjligt annat i sällskap med några busslaster svenskar som skrek till varandra hela tiden "Barbro här är ölen, nej här HÄR". (Vill bara tillägga att vi INTE handlar på BorderShop - det är för deprimerande - utan på Citti som är ungefär som ett tyskt Maxi. Mycket bra ställe.)  

Hemma sent på kvällen - ujuj vad skönt att sova i egen säng. Lika kul som att åka iväg, lika härligt är det att komma hem, det är så fiffigt ordnat på det viset tycker jag.

Återkommer med tankar kring hotellbadrum och då särskilt duschar...

Auf Wienerschnitzel!