Magdas Blogg

C och jag har varit på mutmiddag.
Av någon outgrundlig anledning hade vi fått en inbjudan av ett aktieplaceringsföretag:
"Välkomna på buffé på Lagmarks".
Det var gratis. Inget att tveka på.

Kände mig lite skeptisk till det hela precis innan vi skulle gå - tänk om det skulle vara uppdagas att vi bara var där för maten? C darrade dock inte på manschetten, men för säkerhets skull övade vi in lite olika repliker i bilen, jag skulle säga att jag var där som ombud för en annan person med mycket goda tillgångar (om någon frågade) och därefter anlägga en outgrundlig min. Ungefär som Ture Sventon - eller var det hans gode vän Herr Omar?

På Lagmarks roffade vi och 47 pensionärer ogenerat åt oss av Lagmarks goda buffe. Det serverades generöst med vin och tanterna taktikdrack imponerande snabbt så fort servitrisen närmade sig.
Till maten pratade två välkammade ynglingar (Handels -06) om hedge fonder, private equity, räntor och fastigheter...
"Nu tänker ni kanske - hur går det med min Sydamerikafond" sa Yngling 1.
Ja, hur går det med den, undrade vi, och slevade in carpaccio.
"Men om det blir en hegdeihedge-fond då" undrade en tant.
Ja, hur blir det då? undrade vi, och smaskade på en räkröra.
"Är fastigheter verkligen säkert" sa en tjock gubbe och sög lite på tänderna.
Ja, är det det, undrade vi, samtidigt som vi tog en bit talleggio-ost med kvittenmarmelad.
"Jag handlade mycket med aktier under min studietid" sa Yngling 2 för att vara lite ¨personlig¨.
Tro det, tänkte vi och slök en vit chokladpralin.

Ärligt talat - vi fattade inte så mycket. "Som dom hittar på" viskade C till mig efter ett tag.
Vi lär aldrig få veta om dom verkligen gjorde det.

Vi ÄR nämligen kolossalt ointresserade av aktier och sånt där. På ett sätt önskar jag ju att jag var intresserad, för då kanske man hade varit lite mer stadd vid kassa lite oftare. Men det är som jag sa när jag erbjöds optioner på jobbet:
"För det första har jag inte de pengar som krävs för att köpa optioner, och för det andra - om jag hade haft det hade jag förmodligen köpt skor och rest för de pengarna. Sån är jag".
Finanskillen som hade försökt förklara upplägget kapitulerade med en gång inför detta tungt vägande argument - insåg väl att detta kunde han omöjligt vinna.
C vill dessutom gärna vara trotskijst, även om han har insett att det där med världsomspännande revolution inte är så fiffigt i praktiken.

Det är fortfarande ett mysterium varför just vi blev bjudna på denna mutmiddag, men vi blev hursomhelst mätta och belåtna.
Tack för det, Acta.