Eller hur!
Jag måste lägga av. Jag har nämligen börjat säga "men ha det så trevligt" till allt och alla.
Exempel 1: Jag har sällskap med en kollega ut från jobbet. Han berättar att han ska ta bussen hem
"Ja men ha det så trevligt då" säger jag käckt. På bussen??
Exempel 2: C ska på iväg och jobba. "Ja men ha det så trevligt då" säger jag käckt. På en begravning???
Exempel 3: Goda vännen ska på läkarundersökning. "Ja men ha det så trevligt då" säger jag käckt. Hos GYNEKOLOGEN????
Det blir lätt så, man tar till sig ett uttryck, använder det först medvetet för att visa att man är en skämtsam person som tillhör den ironiska generationen (egentligen är jag ju för gammal för det men hoppet är det sista och allt det där). Men så småningom blir det ett tics, man vet inte om att man gör det.
En kollega på det Stora Läkemedelsbolaget avslutade nästan alla meningar med "Om ni frågar mig". En annan kollega på det Stora Telefonbolaget sa alltid "Visst är det så, visst är det så" när han höll med om något.
En person sa alltid "just precis förstår du" i alla meningar (ej upplevt det själv men fått det berättat för mig på ett OERHÖRT levande sätt). Vissa chefer i min närhet kör mycket med ord som "säkerställa" och "ta höjd för"... fast det är egentligen Corporate Bullshit vilket är en helt egen språkgren, så det räknas inte.
Ett uttryck som jag protesterade mot i början var att säga "eller hur" när man höll med om något. "Vilken god tårta" "Eller hur". Låter ju helt korkat egenligen. Men senast idag deltog jag i en rätt engagerad diskussion på jobbet och hör mig själv ropa "Eller HUR!" med gäll röst flera gånger för att stötta en persons inlägg i debatten.
Vet inte riktigt vad man ska göra åt det. Man vill ju både vara tuff och modern och visa att man hänger med, samtidigt som man vill framstå som en intellektuell och vältalig person. Nånstans mellan Horace och Dogge Doggelito vill man landa. Men om inte annat får man väl i alla fall byta ut sina gamla slitna uttryck mellan varven, köra lite säsongsbetonat kanske...
Jag får fundera på hur jag kan förnya mig helt enkelt.
Ja men ha det så trevligt då.
OBS EXTRA MATERIAL!
När jag började leva ihop med C fick jag se ett ganska härligt tics. Han avslutade nämligen alla telefonsamtal med att glatt ropa "Topp-topp" och höja handen i en glad busschaufförs-vinkning. Oerhört fascinerande, topp-topp tillförde kanske något slags bekräftelse till det sagda ordet, men själva vinkningen kändes lite märklig i samband med ett telefonsamtal, hade möjligen funkat i scype-samtal.
Nu har han slutat med såväl vinkningen som dubbeltoppen, men det händer att han ropar ut en enkel -Topp efter en lyckad konversation. Ganska charmigt ändå. Eller hur!
Exempel 1: Jag har sällskap med en kollega ut från jobbet. Han berättar att han ska ta bussen hem
"Ja men ha det så trevligt då" säger jag käckt. På bussen??
Exempel 2: C ska på iväg och jobba. "Ja men ha det så trevligt då" säger jag käckt. På en begravning???
Exempel 3: Goda vännen ska på läkarundersökning. "Ja men ha det så trevligt då" säger jag käckt. Hos GYNEKOLOGEN????
Det blir lätt så, man tar till sig ett uttryck, använder det först medvetet för att visa att man är en skämtsam person som tillhör den ironiska generationen (egentligen är jag ju för gammal för det men hoppet är det sista och allt det där). Men så småningom blir det ett tics, man vet inte om att man gör det.
En kollega på det Stora Läkemedelsbolaget avslutade nästan alla meningar med "Om ni frågar mig". En annan kollega på det Stora Telefonbolaget sa alltid "Visst är det så, visst är det så" när han höll med om något.
En person sa alltid "just precis förstår du" i alla meningar (ej upplevt det själv men fått det berättat för mig på ett OERHÖRT levande sätt). Vissa chefer i min närhet kör mycket med ord som "säkerställa" och "ta höjd för"... fast det är egentligen Corporate Bullshit vilket är en helt egen språkgren, så det räknas inte.
Ett uttryck som jag protesterade mot i början var att säga "eller hur" när man höll med om något. "Vilken god tårta" "Eller hur". Låter ju helt korkat egenligen. Men senast idag deltog jag i en rätt engagerad diskussion på jobbet och hör mig själv ropa "Eller HUR!" med gäll röst flera gånger för att stötta en persons inlägg i debatten.
Vet inte riktigt vad man ska göra åt det. Man vill ju både vara tuff och modern och visa att man hänger med, samtidigt som man vill framstå som en intellektuell och vältalig person. Nånstans mellan Horace och Dogge Doggelito vill man landa. Men om inte annat får man väl i alla fall byta ut sina gamla slitna uttryck mellan varven, köra lite säsongsbetonat kanske...
Jag får fundera på hur jag kan förnya mig helt enkelt.
Ja men ha det så trevligt då.
OBS EXTRA MATERIAL!
När jag började leva ihop med C fick jag se ett ganska härligt tics. Han avslutade nämligen alla telefonsamtal med att glatt ropa "Topp-topp" och höja handen i en glad busschaufförs-vinkning. Oerhört fascinerande, topp-topp tillförde kanske något slags bekräftelse till det sagda ordet, men själva vinkningen kändes lite märklig i samband med ett telefonsamtal, hade möjligen funkat i scype-samtal.
Nu har han slutat med såväl vinkningen som dubbeltoppen, men det händer att han ropar ut en enkel -Topp efter en lyckad konversation. Ganska charmigt ändå. Eller hur!
Kommentarer
Postat av: Anna
Har du kört bullshitbingo eller?
(Det var inge halvkäck förolämpning, det finns faktiskt en länk, tillochmed: http://www.ymh.se/bullshit.htm )
Postat av: Eva Sara
Jamen det är väl klart att man måste hänga med i språkutvecklingen. Det fethajar ju vem som helst. Jobbar man (som jag) på en webbyrå så omges man varje dag av "det suger fett", "grymt nice", "vi måste tänka web 2.0" osv. Känns helt OK att använda jargongen på jobbet - men när jag kommer hem känns det inte riktigt lika klockrent. Och om man skulle använda det under en parmiddag kan det leda till att blickar utbytes och små fniss hörs...
Så man får väl försöka vara lite lagom. Fett lagom... :)
Postat av: Brorsan
"Joru, så att eh...."
Trackback
