Magdas Blogg

Vovven eller Bubben som vi kallar honom är världens vänligaste Springer Spaniel, 7 år gammal, skäller aldrig och dessutom Champion med 76 valpar så han har inga behov av att "humpa" folks ben... Jag är tvärtom van vid att folk stannar för att berömma honom och säga vilken fin hund han är. Det händer inte helt o-ofta.

Världens vänligaste hund

Följande scen utspann sig igår:

Bubben och jag promenerar genom villaområdet. Rätt som det är stannar Bubben för att uträtta behov, alltså inte ett vanligt lyft-på-benet-skvätt utan Det Stora. Just då befinner vi oss utanför ett hus, och jag ser i ögonvrån att några människor sitter därinne, men eftersom Bubben satt sig på en gräsplan mittemot huset ställer jag mig emellan honom och huset för att skymma det hela lite.

Plötsligt öppnas en dörr och en dam rusar ut:

"Jag måste bara be dig om att inte gå med hunden här. Vi sitter faktiskt och äter och då tycker vi det är så äckligt att se på när hunden bajsar" sa hon.

"Men han kan ju inte hjälpa det, han ser ju inte om ni sitter därinne" sa jag.

"Nämen du kan väl avgöra det" sa hon " så då kan du väl låta bli att gå här så att vi slipper se det. Vi tycker det är fruktansvärt."

"Ja, jag får gratulera till att ni inte har större problem än så, men visst jag förstår precis, vi ska aldrig gå här mer" svarade jag sarkastiskt och gick därifrån. Inne i huset satt tantens man och kurade ihop sig. Om det var för att han var äcklad av Bubbens lilla ärende eller för att han skämdes för sin fru framgick inte.

Följande funderingar infinner sig dock så här i efterhand:

1. Visst  - det är kanske inte så kul att hundar bajsar precis utanför ens hus när man äter, men man kan ju också välja att INTE TITTA.
2. Det är väl inte så att hundar ALLTID bajsar utanför fönstret? På henne lät det som om det var en hel flock som lättade på trycket där dagligen och stundligen, att det var nån slags hundtoalett utanför deras entre. Bubben har i alla fall aldrig satt sig där tidigare. 
3. Jag ställde mig faktiskt i vägen för att de inte skulle se och jag hade påse och jag plockade upp!
4. Det är en allmän väg - vilken rätt har hon att avvisa hundar som är kopplade och inte stör på annat vis - det var ju inte precis i deras för övrigt ganska fula rabatter.
5. Det går inte att avgöra när en hund ska till, det är liksom inte så att de säger "Hörru du, nu behöver jag en teknisk paus så kan vi stanna vid nästa buske."
6. Kunde jag ha svarat mer dräpande? Just i det ögonblicket infann sig ingen bra punchline och det retar mig egentligen mest av allt.

Men man vill ju inte bli ett fall för Grannfejden.

Information till unga män ang modet att bära byxan lågt, väldigt lågt, för att uppnå önskat Häng:

• Om man har byxan lågt, väldigt lågt, så spricker de i grenen. Kan låta konstigt men så är det. Köp i stället jeans som är skurna lågt så att hänget liksom är inbyggt. Det är inte alla som har en mormor som kan lappa och laga på bästa Amish-vis.
  
• Om man har byxan lågt, väldigt lågt, så finns risken att någon till slut ger efter för instinkten att dra ner alt dra upp byxorna på er. Förnedrande för alla inblandade. Utsätt er inte för detta.
  
• Om man har byxan lågt, väldigt lågt ,och dessutom bär en mycket kort jacka i syntet/plastskinn till detta - ja då får man förr eller senare en rejäl förkylning. Det hjälper inte att man bär mössa inomhus om man blir kall om stjärten. Kalsonger värmer inte tillräckligt oavsett märke, så är det bara.

Förr i tiden kallades det Gällivarehäng. Det säger oss nånting.

PS. Om man bär joggingbyxa väldigt lågt ser det inte klokt ut. Ej heller om man bär joggingbyxa utan ha för avsikt att utöva någon sportslig aktivitet eller för att man bara ska köpa frallor.

Det är som Jerry säger till George i Seinfeld:

"So you´re wearing sweatpants. You look like someone who says to society: I give up! I might as well wear comfortable clothes because I - give - up."

Utanför mitt rum på jobbet (där alla sitter i landskap utom jag och finanschefen som har egna rum, vilket i sig är helt tokigt för jag ÄÄLSKAR landskap och alla andra tycks HATA det... förmodligen har jag rum för att jag är Viktig. Eller Störig. Eller Hemlig. Eller en kombination av alla tre.) NÅ! Utanför mitt rum på jobbet sitter ett gäng killar i 24ochetthalvt-års-åldern. Idag bestämde de sig för att spela lite musik på jobbet.

Och vad händer? Jo rätt som det är hör jag Chicago - "You´re the Inspiration", Live Aid -  "We are the World",  "More than Words" med de där hårdrockiga killarna som sjöng så fint... till och med Barry Manilows "Mandy" (for det var han som gjorde den först) och Whitney som var så bra innan hon började knarka. 80-talets Britney liksom. (Whitney, Britney -kanske har det med namnen att göra, men utför går det tydligen oavsett hur bra det än började...) "Oo, I wanna dance with somebody, I wanna feel the heat with somebody"

Jag fick flashbacks.
Jag såg mig själv på nationens dansgolv, iklädd en knallcerise satindräkt med JÄÄTTEbreda axlar och en snäv lång kjol, dinglande plastörhängen (druvklasar i rosa plast, skitsnyggt) och skyhöga lackpumps. Fönat stort hår med blonda slingor.

Så rätt, så läcker har jag nästan aldrig varit efter det.

Jag sjöng med i texterna för full hals, jag dansade lite vid skrivbordet.

Killarna blev lite rädda. De frågade försynt om de skulle dämpa ljudet.

"NEJ" skrek jag , flammig ända ner på halsen, "detta är ju SÅ BRA! Höj HÖJ för jössenamn!"

Men vi kör bara lite ironisk dagismusik, sa de.

DAGISMUSIK.

Sällan har en entusiasm slocknat så fort. Jag såg på dem och insåg - jag kunde varit er mor om jag hade haft otur.  När jag drack tequila och dansade till "I´m so excited" med mina tjejkompisar i Lund så att det rasslade om alla våra Madonna-armband - då hade de här grabbarna inte ens börjat skolan.

Ett vägskäl uppstår i det här läget . Antingen kryper man in i sitt rum och känner sig lastgammal ELLER så fortsätter man dansa till "I knew You Were Waiting" med Aretha och George Michael och står för sitt 80-tal.

Jag valde det senare - för jag var där!

Och vi som var med då, vi kan se förbi Georges tveksamma drogintagande och Arethas tilltagande fetma, vi kan acceptera att Right Said Fred-Fred är skallig på riktigt nuförtiden. Vi kan säga nej till PeterPan-stövlar och axelvaddar - been there, done that. För inom oss, o inom oss så är vi fortfarande lika snygga som vi var då.
Och i de flesta fall snyggare.

Men om någon vet vad som hände med Ben Marlen, så får ni gärna höra av er.

Hotellduschar är ett område som kräver ett helt eget inlägg.

De finns i alla möjliga modeller och fungerar oftast mindre bra. Man undrar hur hotellfolk egentligen tänker och väldigt många VARFÖR poppar upp i huvudet:

VARFÖR finns det på vissa hotell inget duschdraperi utan en taskig halv-vägg i tunn plast som mer fungerar som en studsvägg som ger extra mycket stänk ut på golvet än som skydd? Finnes duschdraperi är det ett äckligt i 70-talsmönser som klibbar mot kroppen och man ägnar mer tid åt att duscha på draperiet än sig själv.

VARFÖR har man på vissa hotell endast en dusch där man måste stå i badkaret, ofta lite knäande eftersom badkaret är upphöjt och man annars riskerar att slå i taket?

VARFÖR är det så oerhört dåligt tryck på vattnet? Ibland kunde man lika gärna ta ett glas vatten och hälla över sig, det ger ungefär samma effekt. Skulle det mot förmodan vara lite fräs på vattnet så kan man lugnt räkna med att det försvinner så fort man schamponerat håret och man får liksom trycka bort löddret med händerna i stället för att skölja...

VARFÖR finns ingen kran som är lik någon annan? Man börjar lite försiktigt och pilla på knappar och skruvdon, men det slutar nästan alltid med att man ändå blir totalt skållad alternativt får en iskall avrivning.

VARFÖR luktar duschtvålen på hotellen som en rysk bordell (har ju ingen aning hur en sån luktar, men har livlig fantasi)

VARFÖR är duschkabinerna så trånga att man KNAPPT kan vända sig om? Är man lite frodig som jag (Zorn-kulla är väl en bild som känns ganska okej) så slår rumpan i den kalla duschväggen när man ska försöka tvåla in fötter och ben och det är INTE skönt.

VARFÖR är kapaciteten på hotellduschar så kass att så fort mer än två personer i byggnaden duschar minskar trycket till takdroppskaraktär alternativt blir man skållad/nerkyld igen? Kan ingen räkna på det? Det var till och med så när vi bodde på nybyggda lyxiga Mövenpick Hotell i Amsterdam i somras.

Några minnesvärda duschar:

I Beijing hade badrummet ett stort fönster över badkaret in mot hotellrummet så att den som var i rummet kunde titta på den som duschade eller gjorde annat där inne. Som en jätte-TV liksom. Fast det fanns en träpersienn som man kunde dra ner. En TRÄpersienn över ett badkar?! Smart - NOT.

I Tyskland förra veckan var badrummet inrett med sjukhusgrönt 70-talsporslin och duschkabinen var ungefär lika stor som ett litet torkskåp. Pojkarna meddelade att det "lätt" var "den sämsta duschen nånsin". Och vi kan meddela att duschen helt klart inte fungerade som den skulle vilket kändes på "doften" i Chryslern efter några timmars bilfärd. Inte ens den starkaste deo kan uppväga dålig tvagning, så är det bara.

I Tokyo fanns det inbyggd dusch i toalettstolen, så kom man åt fel knapp (lätt hänt om man inte kan läsa japanska -det är lätt att man läser från fel håll och missförstår) så fick man en liten dusch i rumpan och sen började det blåsa varmluft för att torka, som en liten stjärtfön kan man säga. Man blev både rädd och lite ... glad.

På Hotell Skansen i Båstad är duschen liksom rätt ut från väggen i badrummet och avskärmas av en klar glasvägg, vilket innebär att man ser sig själv i helfigur i spegeln på den motsatta väggen när man duschar. Inte så angenämt eller stärkande för självförtroendet. Som tur är blir det snabbt immigt så att man slipper se eländet och kan leva kvar i sin illusion att man är smärt som en vidja, solbränd och slät och detta till råga på allt i november.

Men bästa dusch-upplevelsen för min del var inte på hotell utan på bekantas sommarställe på Öland. Där duschade man utomhus genom att dra i ett snöre så att en vattenkanna strilade ner ljummet vatten över en där man stod i solen och blickade ut över körsbärsträden... Inte så effektivt men ändå härligt en varm sommarmorgon!

Så var vi hemma efter 4 dagar i södra Tyskland. Hela gänget in i Chryslern och iväg klockan halv 6 i onsdags morse. Men redan kvällen innan började vi med den kritiska Packningen. Grabbarna är nu så stora att de packar själva, men naturligtvis måste detta inspekteras av PackningOberSchwester själv, nämligen undertecknad. Och det är onekligen intressant att man som tonåring inte reflekterar över antalet kalsonger eller om man har tandborsten med, utan bara ser ut som ett frågetecken när det ställs kontrollfrågor om detta.(Visserligen finns både kallingar och tandborste att köpa på de flesta ställen men så länge de inte betalar själva tänker jag inte tala om det för dem.)
Själv anser jag att packning ska ta tid. Man måste lägga ut alla outfits på sängen och fundera igenom dagsplanering, olika eventualiteter och saker som kan ske (typ att man spiller eller svettas). Även väder och vind samt gällande klädkod ska vägas in i analysen. Snygga högklackade ska ställas mot gympadojjor, klänning mot jeans osv. Min bästa packning hade jag när vi åkte till Beijing förra året, det funkade helt enligt plan och jag var piffig och fräsch mest hela tiden (i förhållande till 40 graders värme då). Det kan ta ett par timmar att förbereda en packning och ska man vara borta länge kräver det planering (=listor) flera dagar i förväg. Men det är för mig en del av det som kallas "Vorfreude" som min lilla tyska mormor sa.
C packar på 5 minuter. Sen ligger han och kollar på TV och fixar te och mackor till mig så att jag inte ska gå in i packningsväggen. Manligt, kvinnligt - who knows?

Efter 12 långa timmar i bilen var vi framme i Sigmaringen i södra Tyskland (tänk Stuttgart nånstans så vet ni ungefär var i världen). Staden är som de flesta tyska städer: rena och prydliga med snyggt renoverade korsvirkeshus i centrum - och helt tomma. Dock har alla tyska orter med självaktning minst två bagerier, minst ett Gasthaus, en skoaffär och en bilhandlare så uppenbarligen bor NÅGON där. Hotellet låg mitt i byn mittemot det stora slottet där familjen Hohenzollern bor (visst är en av kungens systrar gift med nån Hohenzollern?).

Hotellet var som en tysk version av Faulty Towers kombinerat med att bo hemma hos nån gammal moster. Allt renoverat på tidigt 80-tal och därefter varit helt orört. Bredvid vårt rum låg hotellets tvättstuga och där passade även värdfamljen på att tvätta sina kläder så det stod stora korgar med smutsttvätt i korridoren hela tiden. Plastblommor i vaser, porslinsdockor, plastfrukt i en skål på frukostbuffén, taklampor med 60-wattslampor tända hela tiden i matsalen, underlakan i frotte - eller rättare sagt såna där överdrag som vi har över resårmadrassen (sängtoppar heter det kanske) I STÄLLET FÖR underlakan. Kittlar dödsskönt på kistan. Kuddar som ser bedrägligt fluffiga ut men som när man lägger sig sjunker ihop och får samma tjocklek som en tvättlapp ungefär. MEN det fyllde sin funktion och sängarna var sköna och med tanke på att jag hade gått upp halvfem och brett mackor sov jag som en stock första natten. Vaknade först klockan 6 när de började ringa i kyrk-klockorna - för nu var vi i katolische Deutschland och där går man i mässan klockan 7 och då gäller det att förvarna. Tycker kanske att det är lite VÄL att ringa i tio minuter så tidigt på morgonen... Man är glad att man är protestant såna mornar.

Nästa dag for vi till Metzingen - ett shoppingMecka som byggts upp kring HugoBoss-fabrikens Outlet och där det nu finns massor med outletmärkesbutiker av alla slag. Där gick vi loss i några timmar och utrustade bl a grabbarna med kavajer. Jag fick sämsta fångsten (ett funktionslinne att träna i för 9 Euro på Puma). Svårt att handla med 5 mer eller mindre motiverade manspersoner - man behöver tid, stöd och rätt attityd i sällskapet. Men det var ändå härligt att komma dit. Hugo Boss är superstort och det räcker nästan att bara vara där, men det är trots allt ganska dyrt även om det är halva priset mot i butik. Mest prisvärt är nog Esprit, men det var fullproppat och trångt och svettigt vilket gav det en stark Ullareds-känsla. Där gäller det att vara välmummad, ha vassa armbågar och hög blodsockerhalt - då kan man fynda bigtime. Lacoste hade också öppnat en flott outlet, men det var konstiga storlekar och inte så billigt, så det blir underkänt. Nike är mycket bra och har ett stort utbud av det mesta.
Men våra bästa fynd var på en skoaffär i Sigmaringen - 8 par skor inhandlades då! Ett kanonutbud, särskilt för killar, och de flesta skor kostade mellan 19,90 och 34,90 Euro. Köp skor i Tyskland - det är mitt tips! Kanske inte toppkvalitet alla gånger, men what the heck - för 200 spänn? Går ju inte att motstå!

C:s konsert (anledningen till att vi åkte dit) avlöpte väl och jag vände blad och registrerade orgeln och det blev nog bara fel två gånger tror jag. C är ju barnbarn till tonsättaren så det var extra populärt. Flera hundra människor kom, lite otippat med tanke på att klosterkyrkan i Beuron där konserten gick av stapeln ligger i en dal ÄNNU längre bort från all ära och redlighet - man kommer enast dit på slingriga vägar genom en dal där man varit tvungen att spränga hål i berget för att komma fram, alltså inte tunnlar utan vägen gick genom - hål. Donau flyter i dalen (fast där är den ungefär lika bred som en å) så det går inte att gå  runt om. Stark Tolkien-varning på naturen, dramatiskt och höstvackert som ett 2500-bitars Ravensburgerpussel. Överallt har folk klättrat upp och satt kors livsfarligt långt ut på klipporna, man undrar hur. På klostret bodde ca 40 Benediktiner-munkar, och det var onekligen en smula Star Wars-artat när de tågade in i sina länga svarta kåpor- en såg t o m ut som Yoda med käpp och allt...
Men även här kunde man shoppa i den snitisiga och toppmoderna klosterbutiken - jag stod och pillade på snygga halsband tills jag kom på att det var radband och kanske inget man har som accessoarer... Avstod från miniporträtt på Påven (för han verkar elak) och köpte Kloster-likör i stället.

Efter konserten var det eftersits på Hotell Pelikan bredvid klostret, fullt med folk och tyska släkten kom också farande från alla håll i vanlig ordning. Måste säga att tyskarna faktiskt är ganska roliga  - man tror oftast att det bara är engelsmännen som är roliga i Europa, men det finns en torr slövits-humor i alla fall i Sydtyskland som jag uppskattar. På minner mycket om jargongen i min egen släkt. Sen kan det kanske bero på min knaggliga tyska, men dock - det skämtas och skrattas och alla dricker öl och käkar WurstSalat Mit Käse (riven korv med riven ost, ingen grönsak så långt ögat når trots namnet). Det var exotiskt för killarna plus att de fick inviga sina nya kavajer och sen gå ut och kasta kastanjer på varandra. Långa tal hölls av tjocka farbröder som upprepade gånger tackade Der Herr Schultze som rest den oändligt långa vägen från Schweden och spelat so schön, also wunderbar, sehr sehr wunderbar.

På vägen hem blev C besatt av att komma fram till Lübeck inom en viss tid - men det kan vi återkomma till. Allt gick bra, vi kom till Lübeck nästan enligt plan och där inhandlades såväl jätteNutella-burk som ovanliga sorters Rittersport, öl och Apfel Schorle (kolsyrad äppelsaft, supergott!), vin, konjak och allt möjligt annat i sällskap med några busslaster svenskar som skrek till varandra hela tiden "Barbro här är ölen, nej här HÄR". (Vill bara tillägga att vi INTE handlar på BorderShop - det är för deprimerande - utan på Citti som är ungefär som ett tyskt Maxi. Mycket bra ställe.)  

Hemma sent på kvällen - ujuj vad skönt att sova i egen säng. Lika kul som att åka iväg, lika härligt är det att komma hem, det är så fiffigt ordnat på det viset tycker jag.

Återkommer med tankar kring hotellbadrum och då särskilt duschar...

Auf Wienerschnitzel!