Magdas Blogg

Jag gillar flygplansmat. Det är som när man var liten och lekte med dockskåpet eller lekte affär. Allt är pyttigt och fint förpackat i små skålar och pytsar. Dessutom tycker jag det är ganska gott för det mesta. Inte gourmet men helt okej. Förmodligen är det bara en promille av alla på planet som tycker likadant.

Jag gillar inte turbulens. När det skakar och rycker i hela jumbojeten blir man OERHÖRT medveten om hur omöjligt det egentligen är att flyga. Man tänker: Vad var det jag sa - detta funkar inte! En flera ton tung plåtburk och tusentals människor instängda i den 5 km uppe luften. Det säger sig själv, det är emot allt sunt förnuft och alla naturlagar. Och man gråter lite nästan för det är ju så sorgligt för alla andra att man ska dö.
Men så går det över och drinkarna serveras och man har glömt sin lilla ångeststund på noll komma nix.

På långflygningar bör man också ha en egen TV. Det har jag inte haft på den senaste resan, varken dit eller hem. Jag må vara en bortskämd västerlänning, men jag är missbelåten. Det duger inte att de har små monitorer i taket, ofta sitter de så illa till att man få nackspärr efter 3 minuter. Som om man inte redan satt ganska illa. Filmerna är ju halva nöjet med resan (andra halvan är ju, som sagt, maten). Fast High School Musical 2 kan man nju förstås leva utan kanske (sorry Anna).

Skärpning flygisar.