Om ni undrar..
I år har vi alltså handrullat och jag får väl erkänna - det blev snyggare och kanske också lite godare.
Om någon undrar vad jag gör.
Ett finger eller hela handen?
Folk kör ryckigt och slängigt och de italienska lastbilschaffisarna har fullt upp med att koka kaffe och titta på TV så de fattar ingenting när det blir regnigt och halt. Gäller att hålla avståndet till dem.
Men så rätt som det är svänger någon ut bara sådär plötsligt framför min skitiga men dock fullt synliga Saab. Jag blinkar ilsket med helljuset tills de flyttar sig - jag menar kör man i ytterfilen får man faktiskt dra på lite och inte ligga och fisa i 105 km i timmen. Snigelbilen svänger undan och jag kör om, men då kör han minsann ut och sätter helljuset i nacken på mig!! Spontant sträcker jag upp handen och ger honom ett långfinger... det var väldigt länge sen jag gjorde det och det kändes så... FEL.
Så nu undrar jag: är det ute att ge fingret i trafiken? Är det 90-tal så det stänker om det? (förutom att det förstås är väldigt otrevligt, men det hör inte hemma här). Kändes konstigt att en gest som fallit så naturligt och spontant många gånger under mitt snart 7-åriga pendlade på E6:an - plötsligt inte fungerade längre.
Min fråga - vad ska vi använda för gester i stället? Har det utgått något påbud från Vägverket kring detta eller har Liiiii Edelkort, den holländska trendgurun, siat om några nya handrörelser anpassade för rusningstrafik?
Eller ska vi krama varandra i trafiken?
Förslag någon?
En liten eftersläng - funderingar ang långflygningar
Jag gillar inte turbulens. När det skakar och rycker i hela jumbojeten blir man OERHÖRT medveten om hur omöjligt det egentligen är att flyga. Man tänker: Vad var det jag sa - detta funkar inte! En flera ton tung plåtburk och tusentals människor instängda i den 5 km uppe luften. Det säger sig själv, det är emot allt sunt förnuft och alla naturlagar. Och man gråter lite nästan för det är ju så sorgligt för alla andra att man ska dö.
Men så går det över och drinkarna serveras och man har glömt sin lilla ångeststund på noll komma nix.
På långflygningar bör man också ha en egen TV. Det har jag inte haft på den senaste resan, varken dit eller hem. Jag må vara en bortskämd västerlänning, men jag är missbelåten. Det duger inte att de har små monitorer i taket, ofta sitter de så illa till att man få nackspärr efter 3 minuter. Som om man inte redan satt ganska illa. Filmerna är ju halva nöjet med resan (andra halvan är ju, som sagt, maten). Fast High School Musical 2 kan man nju förstås leva utan kanske (sorry Anna).
Skärpning flygisar.
HongKong - dag 4, sista dagen
Spenderade förmiddagen på kontoret för att jobba undan lite som ramlat in i mailboxen under veckan. Hann också med ett möte med Patricia som har hand om HR här ute. "Oh you brings so many good things" sa hon. "yes, I am a good fairy" sa jag och låtsassvingade ett trollspö. Hon såg mycket skeptisk ut.
På eftermiddagen följde jag med min nya kompis Gabriela på en shoppingtur - det skulle köpas verktyg så att hon kunde montera de nya IKEA-möblerna. Därefter åkte vi till deras nya lägenhet i ett jättekomplex på 75 våningar. Lägenheten var fin men ganska liten, 75m2, men på denna yta hade de fått in tre (!) sovrum och tre (!) badrum. Nå nu ska sägas att det ena sovrummet var inte mer än två gånger två meter INKLUSIVE ett minibadrum med dusch i toaletten, det var det s k maids room. Det är mest pyttesmå filippinskor som är maids här, men ändå... Vi enades om att det skulle bli ett bra storage-room. Nån maid ska i alla fall inte bo där.
Därefter blev jag guidad runt i huset - på 60-61 våningen fanns gym, biljardrum, kafe, bibliotek, spa, barnrum med leksaker, playstation och datorer, egen bio, festsal, ett pianorum och inte minst en 20-meters pool med utsikt över HongKong (på 61:a våningen!)...
Utsikt från poolen!
Allt vaktat av vänliga kineser i uniformer. Under huset fanns ett fyravåningars privat shoppingcenter för dem som bor i huset och till råga på allt en skridskobana inomhus... Det var faktiskt helt overkligt. Dessutom hade de en egen station längst ner, så att man kan ta tåget direkt till flygplatsen eller vart man nu ska... Jag tror att man skulle bli både glad och deprimerad av att bo där. Man hade inte behövt gå utanför dörren nånsin, allt man behöver finns där. Samtidigt är det en låtsasvärld utan like, Herrskap & Tjänstefolk i Asien-tappning.
Jag åkte själv vidare till ett annat shoppingcenter - Harbour Center med tusentals affärer med alla märken som finns i hela världen. Vanvettigt dyrt och helt meningslöst att ens leta efter nåt i rätt storlek för en sån galant och kurvig dame som jag. Men kul att se. Tog en taxi vidare till Ladies Market - en utomhusmarknad med mest skräp... men jag lyckade pruta till mig lite småpresenter och en riktigt snygg väska (för jag hade ju bara med mig 3 handväskor hit. Ja vaddådå måste ju matcha ju) för bara 150 spänn, vilket förmodligen var ett överpris. Jag hade behövt prut-gudinnorna Jenny och Ullisen med mig för att riktigt få upp ångan. Men jag hittade en ny taktik, nämligen att låtsas att jag inte förstår.
Försäljare: "You pay 200"
Jag: "Yes 100 ok"
F: (irriterat) "No no no 200"
Jag: (vänligt) "Yes ok 100"
F:(skriker nästan) " 200 lady, 200!"
Jag: (ännu vänligare) "I understand, 100"
F: (uppgivet) "Ok you pay 100"
Jag: (vänligare än nånsin) "Ok fine"
Men smicker är de inte så bra på marknaden. Gick förbi ett skostånd och då ropar försäljaren: "Hey lady, you come here, we have big shoes for big ladies". Ja men tack för den.
Taxi-chaufförerna är för övrigt usla på engelska vilket är förvånande eftersom de inte var SÅ himla länge sen de tillhörde UK. Fast en del av dem lär vara "riktiga"kineser som flyttat hit nu för att jobba och tjäna pengar, så det är kanske inte så lätt.
Jag är inte så slängd i mandarin heller.
Imorgon åker jag hem.
Over and out from HongKong - för denna gången!HongKong dag 3-på kvällen
ROOMSERVICE!
Mina kollegor hade stuckit iväg till någon ö för att äta middag när jag kom tillbaka till hotellet i kväll.
Jag var lika glad, hade huvudvärk.
Bestämde mig för en lugn hemmakväll på rummet.
Ringde och beställde en svindyr (men god) Club Sandwich.
Det kändes rockstjärne-aktigt.
Vuxet.
Tufft.
Nu är jag sugen på en läsk och funderar skarpt på att gå loss i minibaren.
HongKong - dag 3
Fast egentligen i Kina idag. Upp i ottan och träffa Örjan och så långa benet före till tåget mot kinesiska gränsen. Tåget hade metallbänkar så blåskatarren stod på lur kan jag tro. Men rent är det.
Fattar inte varför de prompt skulle ha ihop Kina och HongKong när det ändå är ett sånt himla ståhej nar man ska över gränsen. Kineserna på fastlandet får inte besöka HongKong utan visum, och man måste fylla i en hel massa blanketter. Konstigt. De tittar MYCKET noga på en så att man inte är nån skummis varvid man som vanligt får små tics när man försöker se ärlig och oskyldig ut. 
Ganska snygga höghus
Det som är väldigt tråkigt här är alla dessa skyskrapor och höghus som byggs hela tiden. Det gör att städerna ser likadana ut plus att husen byggs i ett sånt tempo att de börjar förfalla efter bara några år. Dessutom är denna del av Kina en av de bördigare delarna och så bygger man bara bostäder och industri på alltihop. Solen skiner och det är varmt och skönt, men hela tiden lite disigt och man vill inte riktigt tänka på att det nog är luftföroreningar... Trots detta använder alla sina balkonger som garderob så att kläderna får hänga där och "lufta" sig...
På det kinesiska kontoret i Chang An är alla mycket vänliga och vissa fattar inte ett ord engelska. Vissa prata engelska, men jag fattar inte ord av vad de säger. Så det står ett-ett kan man säga. Men det är bara att nicka och se intresserad ut. Hela kontoret hängde med ut på lunch och jag blev mäkta populär när jag provade att äta kycklingfötter. Kan meddela att de var kalla och salta... men det kändes ändå som ett steg i rätt riktning för bearbetning av min fotfobi... 
Annars som vanligt massor med rätter på snurrbord, supergoda grönsaker och kryddiga köttspett. Toppengott så här första gången man äter riktig kina-mat på ett tag, men sen brukar man tröttna efter några dagar.
Efter lunch följde den långe vänliga kollegan Kelvin med till en DVD-affär och det slank ner några boxar i påsen även om jag fick göra avkall på den stora KOMPLETTA Sex & The City-boxen då jag insåg att den inte skulle få plats i min väska, så det fick bli säsong 1-7 i stället. Plus några julklappsboxar... hohoho. 300 spänn, det är så man skäms. Men bara en liten stund.
Kelvin förresten - de är ju tosiga i att ta sig europeiska namn här, det finns både Jimmy, Wilson, Annie och Vicky, men även Viking och Zenta. Viking är en pytteliten kinesisk tjej och Zenta en herre. Lite otippat minsann.
Kinesiska tjejer glappar ofta runt i för stora skor har jag sett. Undrar varför...
En annan trevlig sak - jag får många komplimanger att jag ser så ung ut och när jag berättar att jag har fyra pojkar därhemma så blir de alldeles till sig. "Here in China, boys vely good. FOur boys ahh - VEEELY good. You lucky lady".
Man borde åka hit oftare.
HongKong - dag 2
Somnade ganska lätt till nån amerikansk version av Fever Pitch. Är lite stolt över min förmåga att anpassa mig ganska lätt till en ny tidszon medan andra kräks och mår kass i flera dagar. Borde kanske rest mer i min ungdom.
Dagen har spenderats på kontoret - litet, trång, muggigt och rörigt. Men alla verkar nöjda ändå. Har haft bra möten med kinesiska kollegor och sen ett LÅÅÅNGT telefonmöte med ledningsgruppen därhemma långt in på kvällen. Som tur var kunde man sätta telefonen på tyst så att vi kunde prata om annat...
Åt japanskt (ja men jag är ju i Asien) med kollegan Örjan och hans mycket speciella italienska fru. Satt och drack drinkar långt in på kvällen på uteservering och talte om livet och kärleken med henne. En mycket annorlunda kvinna och en annorlunda kväll.
Trött.
Två bra saker med HongKong:
1. Det är superrent överallt och luktar inte illa.
2. De har Starbucks.
I morgon åker jag till det riktiga Kina, eller Mainland China som de säger här. För HongKong är ju inte Kina.
Men billiga DVD:er har de och det ska vi köpa, jajamensan.
Skulle lagt in lite bilder här, men jag får inte tekniken att funka så det kommer kanske i morgon....
HongKong - resan, dag 1
En ganska festlig dansk landsteward eller vad de nu kan heta ropade ut uppmuntrande meddelanden där vi satt och väntade, typ: "Jag kan meddela att alla kommer att landa i Bangkok samtidigt" och " snart kommer de söta flygvärdinnorna att gå ombord och då blir vi så glada". Jodå, nog var de söta alltid men suckade när man bad om ett glas vatten eller ville ha lite mjölk till kaffet. Thai Air ska ha cred för det goda benutrymmet men det fanns bara storbildsTV så det var ju sådär. Och så dessa sidenklädda snorkfröknar.
Iväg kom vi och jag hamnade mellan en dansk dam som läste feministisk kurslitteratur och skulle till Hanoi, och en norsk kille som läste skidmagasin hela tiden. Vet inte vart han skulle, men man får hoppas att han var beredd på värme och inte hade gått på fel plan. Han sa inget men somnade sött mot min axel. Lyckades knoppa några timmar (resan tar 10 timmar) men man sover ju inte så bra på flygplan - det går liksom bara att sitta på ett sätt och efter ett tag värker det i höfterna och knäna. Men det visste jag ju innan, så det var bara att bita ihop.
Snabbt byte i Bangkok, vi hade missat anslutningen till Bangkok och fick checka in på nytt. Då fick de RINGA till något avlägset bagageutrymme och fråga på thai om VARJE väska. I det läget var jag HELT säker på att min väska var borta och kände mig ganska reseproffsig som hade packat extra underkläder i handbagaget.
Två och en halv timma senare, efter att ha suttit bredvid en konstant stånkande och smackande kines, landade vi i HongKong och se där kom min väska. Visserligen hade den blivit öppnad av Security, men den kom fram. Härligt.
Nu har jag checkat in och duschat och är helt yr i mössan av jetlag, men ska försöka hålla ut några timmar till - promenera lite här runt omkring hotellet. Känns spännande och James-Bondigt. Smogen ligger tät.
Room with a view.
Fundering 1: det var väldigt många ensamma medelålders män på planer till Bangkok. De var INTE på tjänsteresa. Det var lite olustigt - eller är jag fördomsfull?
Fundering 2: varför måste folk alltid TRÄNGA sig på planet när det är boarding. Även om det finns nåt slags system som att de som sitter längst bak går på först - känns ju onekligen logiskt och bra, så ska det knuffas och buffas och alla ska på samtidigt. Normalt sett brukar finns det platser för alla... Ska flyga med Lufthansa hem - de kanske är bättre Ordnung där.
To be continued...
Jag - en fotbollsmamma
Idag var det premiär för matchspel, i form av Novembercupen i Örkelljunga.
Samling: 07:15. URSÄKTA MIG men måste man samlas så tidigt? Det är ju helt sinnes tidigt på en lördag. Men det var ju bara att kravla sig upp och ge sig iväg. Väl i Örkelljunga kom vi in en ganska svettig idrottshall modell -73 och där bänkade jag mig med ett gång andra föräldrar, i vissa fall hela familjer iförda likadana träningsoveraller med namnen tryckta på bröstet. Insåg snabbt att jag var nybörjare då det började langas fram mat så fort vi hade slagit oss ner och då var klockan bara strax efter 8 på morgonen. Som tur var hade jag en termos kaffe med och även mackor, men det stod sig slätt mot den veritabla picknick som vissa familjer dukade upp. En av grabbarna i laget hade med sig 14 clementiner. Gott och nyttigt.
Jag är inte helsåld på fotboll och kan inte reglerna så bra, men när väl ens egen unge ska spela kan man lätt förvandlas till nån slags mix av fotbollsexpert och -huligan. Visserligen är reglerna stränga vad gäller hur man får bete sig på läktaren men det hindrade inte en pappa från att skrika" Fäll honom VIktor" på ett ganska aggressivt sätt.... vi tittade alla förebrående men samtidigt lite uppskattande på pappan som naturligvis blev generad och började skala en clementin i stället.
Domaren var mycket sträng och skällde på spelarna som vimsade. Hans knästrumpor var högt uppdragna. Så även hans shorts.
P:s lag förlorade första matchen.
De förlorade andra matchen.
De förlorade tredje matchen.
P och hans kompis Jeppe deppade svårt i en kvart men styrkte sig med KitKat och clementiner inför sista omgången.
De förlorade även sista matchen, men då lyckades Filip N i alla fall göra mål.
I praktiken gjorde de 2 mål totalt sett, varav ett självmål. Men P menade att det också kunde räknas. Han gjorde dessutom en riktigt snygg räddning i sista matchen, så när besvikelsen väl hade lagt sig var vi alla ganska nöjda.
Alla hade ju dessutom fått clementiner.
Ikväll är det EM-kval Sverige-Spanien på TV. Kanske ska kolla lite på det.
Apropå Dallas...
Det hade ju annars varit kul att se JR och Jock som kungar; Bobby, Ray eller varför inte den där lockige rodeokillen som Sue Ellen var ihop med som knektar (minns faktiskt inte hans namn- han var visst son till Miss Ellies nye man Clayton- men han blev sedermera förlamad - i serien alltså och försvann... och han var den enda som kunde göra Sue Ellen lycklig. Sorgligt.); Pamela, Miss Ellie eller varför inte Afton Cooper som damer... och som joker naturligtvis den bittre och förtrödne Cliff Barnes eller den lite mer otippade Punk Andersson from The Cartell. Punk hade ju inte bara ett fräsigt namn utan också samma hattmodell som mesige Josh Macahan som alltid fick rida på den lilla ponnyn och stanna hemma när Zeb och Luke for iväg på äventyr.
Hatt-recycling på hög nivå.
Jag ser framför mig kortleken Falcon Crest också - här finns oanade möjligheter.
Värdelöst vetande
Idag hittade jag en riktigt fin grej på Lagerhaus - en kortlek med familjen Ewing på baksidan för endast 19 kr. Mycket prisvärt och festligt.
Visade den genast för min nya lunchkompis - vi kan kalla henne Hanna, extra fiffigt eftersom hon heter det. (Supertjej från Götene som man kan diskutera såväl sport som TV med, för att inte tala om barndomsminnen från Västergötland.) Vi började genast prata om Dallas och Hanna bekände att hon varit lite kär i Lucys första pojkvän, Chris Cooper - minns ni honom? Och nån underlig hjärnvindling hos mig vaknade till och jag visst genast att det var samma skådis som spelade mot Brooke Shields i den ganska kassa filmen Blå Lagunen... När vi därefter - inte helt otippat - landade hos Familjen Macahan kunde jag raskt informera om att Luke spelades av Bruce Boxleitner och att han var gift med sin syster, alltså hon som spelade systern i serien...
Hjärnan är märklig, VARFÖR fastnar helt värdelösa fakta och inte viktiga saker - som slaget vid Hastings (1066 by the way) och vad uran heter i periodiska systemet, huruvida Elisabeth den I var dotter till Henrik den VIII, vilken strömbrytare som går till taklampan i köket (det sitter ju tre på rad) ... och sånt. Men däremot hela texten till Juicy Fruit-jingeln, ett oräkneligt antal såpaskådisar, (såväl doku som vanliga) , telefonnumret till Elisabeth Åkesson som var min bästis i trean och hundra andra meningslösa saker kan jag rabbla när som helst.
Ytlig som en vattenpuss brukar K säga om folk ibland (dock mycket mycket sällan eftersom K tycker om nästan alla).
Hu - hoppas man är något djupare. ..
Men behöver ni en livlina i populärvetenskap så är det bara att höra av er.
Veckorapport
Måndag: Jobb och jobb och jobb. Lyckades övertyga controller-Johan att göra färdigt budgeten åt mig med argumentet: "Men om jag gör det så vet du ju hur det blir - då får du göra det i alla fall för jag gör ju ändå fel."
Kör på kvällen - julsånger! Julemor mös.
Tisdag: Kinaseminarium - om att arbeta med Kina i Kina. Spännande och välbesökt seminarium som jag hade ordnat - jag var toknervös innan men det kändes bättre och bättre allteftersom dagen förflöt. Damen som föreläste la mycket tonvikt på att man måste förstå hur man själv uppfattas innan man börjar ha synpunkter på andra kulturer. Nyttig tankeresa.
For med P till frisören - alltid lika känsligt läge när han ska klippa sig, men det gick bra och vi gick därifrån ett antal hundralappar fattigare och med luggen på svaj.
Onsdag: Tidigt flyg till Stockholm. Konstaterade att det var ovanligt många skalliga män på planet och att det alltid är samma överkäcka flygvärdinna på morgonflighten. Tråkiga arbetstider hon måste ha. Taxi till Hötorgsskraporna och in på HR-seminarium - sen in som vanligt, satt längst bak och kunde under dagen förbereda mitt eget föredrag. Skippade sista passet och smet till hotellet - normalsunkigt svensk hotell rätt nära Sveavägen där Palme mördades. Brorsan var hygglig och kom och hämtade mig på väg från jobbet och så for vi till lilla Essingen och åt köttbullar med VBA, Coola K och lilla E. Jag fick ett tjusigt armband som lilla E hade pärlat, det har jag haft på mig varje dag sen dess. 
Tillbaka till hotellet och gjorde om hela presentationen nästan och tittade på Grey´s Anatomy samtidigt. Vaknade halvfem av att några snubbar spelade jättehög balkandisco och drack sprit utanför på gatan. De hade hela Stockholm att vara i och så måste de prompt vara just utanför mitt hotellrum. Kikade på tantvis bakom gardinen. Efter en kvart kom polisen och jag och alla andra gäster på hotellet kunde somna om.
Torsdag: nervös frukost - höll föredraget och fick dubbelapplåder och glada skratt där jag planerat in glada skratt. Jag är för härlig. Upplivad och ego-kickad hann jag inom några affärer runt Hötorget och handlade söt ljusslinga. Vet inte var den skall vara, men den var söt. Taxi till Bromma - vågar man fråga taxichaufförer var de kommer ifrån - är det nyfiket och påträngande eller intresserat och öppet? Funderade på detta hela vägen till Bromma och kom därmed aldrig mig för att fråga var chauffören kom ifrån. Iran? Flyg till Skåne - körde direkt till The Lodge i Genarp för möte med Ledningsgruppen. Såg en grupp från förra jobbet där och fick ett litet stygn i hjärtat. Mötet flöt på bra trots att jag var ganska oförberedd. Stämningen var god och vi hann diskutera både mat och 80-talsmusik under middagen. Stället är under byggnation och dåligt upplyst så jag ramlade och skrubbade upp knäna på vägen TILL middagen. Hasse tyckte jag skulle stämma. Drog mig tillbaka tidigt och somnade som vanligt till Seinfeld.
Fredag: Fortsättning på mötet - lokalen var så kall så att Eva, Elisabeth och jag satt invirade i filtar som lungsotssjuka sanatoriepatienter. Körde till Malmö efter lunch och hämtade två tavlor som vi låtit rama in. Rusade igenom Maxi i desperat jakt på Tranbärsglögg med ingefära och chili, men den var no where to be found. Det fick bli nåt annat. Försökte ringa Mr W i bilen men det var upptaget som alltid. Hem till Darling C och Bubben, gjorde en äppelcheese-cake, åt en god middag som C hade lagat och glodde på Doobidoo. Slumrade i soffan. Upptäckte som vanligt för sent att det var Eddie Izzard-special på BBC-prime.
Lördag: Ägnade dagen åt förberedelse för kvällens gåsmiddag, Lyckade pressa in två gäss i ugnen, det osade som en skogsbrand. Självrengörande ugn - gå inte på den lätte, för det funkar inte. C spikade upp tavlorna och kände sig vuxenvuxen, vi har nu FYRA tavlor på väggarna från att ha haft EN. Äppelsallad, mandelpotatis, sås, GÅS, duka, städa toaletterna, dammsuga, hundpromenad, byta om, tända marschaller, rödkål... Vid sju var vi mot alla odds klara och Vännerna dök upp. Lyckad kväll med lyxiga viner och prat om allt från stickade bondage-huvor till golfregler till sätesbjudning till råttor till mellangasning... I säng vid tre efter att fyllt en diskmaskin och röjt.
Söndag: sovmorgon till halvtio - kände mig lätt sliten men tog en morgonpromenad med Bubben innan frukost. C röjde i köket och jag låg på soffan och bläddrade i min jättehög med Magasin. Åt resterna från gåsmiddagen och gick en lång tur på stranden. Bubben var i sitt esse och galopperade säkert fyra minuter i streck. Personbästa för Bubben. Kom hem och tittade på eftermiddagsrepriser och åt godis som var över från gårdagen. Hämtade G&P som hade fått sina skolfoton. C och jag gick noggrant igenom skolkatalogen och spekulerade i vilka ungar som är på väg att bli kriminella och förfasade oss över hur stora andra ungar har blivit. Kollade igenom kalender inför nästa vecka, gjorde veckomatsedel, lagade fisksoppa, hjälpte G lite med tyskan...
Bloggade.
Måste börja planer inför HongKongresan. På söndag åker jag.
Sommartid, hej hej
Visst - när man ställer tillbaka klockan (om man kommer ihåg det) känns det både lyxigt och busigt. Hehe, oj vad jag ska sova nu tänker man. Precis som om man var den enda som fått en extratimme.
När man var yngre var man ute och partajde en timme extra, övertygad om att man skulle känna sig fräschare dagen efter bara för att klockan var tillbakaställd och man fick en extra timme att festa på - alkohol och logik i en skön förening...
Jag har på senare tid lärt mig knepet (tack Anna P3) - trädgårdsmöbler fram=sommartid, trädgårdsmöbler tillbaka=vintertid. Bara för några år sen hade jag ingen koll på var visaren skulle vridas, så det var mer tur än skicklighet att det blev rätt.
Men det hjälps inte.
Det blir nämligen mörkt så tidigt när man ha vintertid.
Så himla deppigt. Jag tar hellre en mörk morgon (man är ju ändå så seg på morgonen, så det gör varken till eller från) och ser solen stiga upp på väg till jobbet, och får därmed mer ljus på kvällen. Men nu är det ju kolmörkt när man kör hem och det känns som om det är mitt i natten och man vill bara gå och lägga sig fast klockan inte är mer än halv nio...
Nä, jag är emot och funderar på att gå ur det här med vintertid.
C och min mamma har redan gått ur EU, so why not?
Hög tid för högtid
Idag har jag inhandlat glögg samt Amelias Julspecial-tidning. Det är nämligen hög tid att börja planera för julen.
OH NO!! går ropet över stad och land i kväll.
Men jag säger er sannerligen - om man inte planerar sin jul i tid så kommer det surt efter och man blir stressad och får böjveckseksem. Har man en plan och en strategi klar före Första Advent - ja då kan man lugnt luta sig tillbaka och smutta på glöggen medan knäcken puttrar i godan ro och Absolute Christmas-CD:n snurrar i spelaren.
Jag vill också klargöra att:
1. jag tycker INTE att man ska klä granen eller dra på hela pyntet redan Första Advent - nej ta det pö om pö och låt det växa fram, det är min melodi. Det finns faktiskt oskrivna regler att följa.
2. jag gillar INTE prål och smäck och tacky och fult - nej sparsmakat, klassiskt, vackert och enkelt ska det vara.
Vill också härmed traditionsenligt utmana Brorsan: Vem är klar med julklapparna först?
Lucia är första checkpoint....
