Lucka 21
Julen är inte bara glädjens tid utan också de tårfyllda avskedens tid.
När man lämnar sin arbetsplats för att gå hem och vara julledig några dagar, utbryter ett större kramkalas i paritet med slutscenen i Love Actually. Folk som knappt pratar med varandra i vanliga fall, omfamnar varandra och önskar varandra lycka till med allt - som om man aldrig skulle ses igen. Som om man skulle vara ifrån varandra i åratal, som om man skulle på en resa till Mars... och man vet inte om man kommer tillbaka... och detta är den absolut sista chansen att ses.
Det vinkas, det kastas slängkyssar, evig vänskap svärs och vaga löften om "åtminstone en fika nån mellandag" utfästs. Bilar tutar, det tjoas och tjimmas. Samma scener kan utspela sig i körer, föreningar och politiska sammanhang - dock ej på Friskis, det är liksom i de situationerna det här med Svettis gör sig påmint....
Och så ska vi ses om bara någon vecka igen.
Och då är allt som vanligt.
Men jag gillar Love Actually så mig gör det inget.
När man lämnar sin arbetsplats för att gå hem och vara julledig några dagar, utbryter ett större kramkalas i paritet med slutscenen i Love Actually. Folk som knappt pratar med varandra i vanliga fall, omfamnar varandra och önskar varandra lycka till med allt - som om man aldrig skulle ses igen. Som om man skulle vara ifrån varandra i åratal, som om man skulle på en resa till Mars... och man vet inte om man kommer tillbaka... och detta är den absolut sista chansen att ses.
Det vinkas, det kastas slängkyssar, evig vänskap svärs och vaga löften om "åtminstone en fika nån mellandag" utfästs. Bilar tutar, det tjoas och tjimmas. Samma scener kan utspela sig i körer, föreningar och politiska sammanhang - dock ej på Friskis, det är liksom i de situationerna det här med Svettis gör sig påmint....
Och så ska vi ses om bara någon vecka igen.
Och då är allt som vanligt.
Men jag gillar Love Actually så mig gör det inget.
Kommentarer
Trackback
