Premiär-bloggning - om Facebookande och annat
Och nu ska även jag, vid 42 års ålder och ivrigt påhejad av min älskade C, börja BLOGGA! Känns pirrigt och läskigt och jag snuddar vid tanken på vilka hemska yxmördare och andra stolleprov som eventuellt kommer att läsa min blogg och sen ligga i bakhåll i parkeringsgaraget när jag ska hem från jobbet... Eller om jag kanske blir RIK och BERÖMD och höjd till skyarna för mina härliga och roliga tankar som jag delar med mig av till resten av världen... Vi får väl se. Syftet med min blogg är inte att föra nån slags dagbok utan mer fundera, reflektera och klura på olika fenomen som jag stöter på i min vardag. Allltid roar det nån!
Men tanken med bloggen väcktes framförallt efter mitt minst sagt tafatta försök att börja Face-booka. Jag, som aldrig varit på My Space eller nån annan community, hörde talas Face-booking en dag på radion (faktaruta: jag lyssnar på P3 HELA TIDEN) och helt plötsligt blev jag lite sugen på att testa - alla andra gör det tydligen så varför inte jag? Och de verkade ha så roligt också. Så in på Facebook-sidan och lägga upp ett konto och... ja sen satt jag där och stirrade fånigt på skärmen. Vad gör jag nu? Hade INGEN aning, hittade ingen information annan än min egen tråkiga, torra sida där det inte ens finns en bild på mig utan bara ett frågetecken. Men det visade väl ganska bra hur jag kände mig. Så plötsligt får jag ett meddelande! Det kom från min syster i London och det stod:
"jamen halla! du maste ju gora nagot har!
har du inte nagra ungdomliga vanner? eller vill du ha nagra av mina?"
Jag fick tre grå hår med en gång. Hur hon hittade mig på Facebook är och förblir ett mysterium.
Hon har ungefär 200 "vänner" länkade till sin Facebook-sida. Jag har en. Det är min syster. Förresten är det väl lite väl mobbigt att det står hur många "vänner" man har - särskilt om man bara har 1...
Det enda jag kom på var att jag skulle lägga in att Masjävlar är min favoritfilm... får väl se om man blir inbjuden till något chattrum med andra som gråter när de ser den filmen , precis som jag...
Så nu satsar jag på bloggande ett tag, här bestämmer jag formatet och innehållet! Snart kommer fler reflektioner om kända ämnen som stiltips för idrottsmän, tysta kupén, bilvett, varför läkarserier är så bra, ögonblicksbilder från köpcentra, språkvård - men kanske också berättelser om förnedrande provrumsupplevelser, reseberättelser och annat smått och gott...
This is a new beginning, som det heter i visan.
Snart tillbaka.
ÄNTLIGEN! Go for it. Du har så mycket i dig så det skulle räcka till 3 bloggar...och en snibb! Jag längtar till nästa inlägg....
Hallå Magda! Såklart att du ska blogga! Jag har redan förberett en prenumeration eller vad man nu gör... Har redan skrattat tre gånger åt dina första inlägg. Bådar gott! Ser fram emot berättelser, formuleringar och toserier från ditt vassa tangentbord. Lyckat till! Jon
När man har så vansinnigt mycket tid över som Magda (NOT!!!!), så är det väl klart att man måste trycka in lite bloggning också.... Stort!
Hej Magda, Kul att du bloggar. Det känns som att man kan ha lite koll på vad som händer i er närhet trots att vi flyttat iväg halva riket uppåt (nåja, en tredjedel skulle Lotta säga). Jag kommer nog ändå ringa och snacka av mig vid tillfälle. Jag ordbajsar fortfarande med fler ord i minuten än vad jag skriver. Ha det!
jamen, det var faktiskt inte meningen att sara fru vallmo. eller ge dig graa har [fast det ar ju pa tiden. . ] jag hejjar pa! tjoflojt!]
Varning för Facebook, förresten. På ett mig närstående TV-bolag hade många slagits om tjänsten som receptionist på den tuffa avdelningen. Attraktivt som sjutton - och jobbet gick till sist till en rätt ung men framåt tjej. Dagen innan får en av hennes blivande kollegor idén att leta efter sin blivande arbetskamrat på Facebook. Och mycket riktigt. Hon fanns där. Där gick det att läsa att hon "...redan hatade sitt nya jobb och hon skulle bara sitta och söka nytt. Men det var väl bra att få pengar och lata sig. Alla där verka ändå vara idioter!" Hon blev av med sitt nya jobb - innan hon ens hunnit börja. Det ni...
